7 januari 2017

Filmfrossa

Smällkallt ute, i alla fall igår och dagen innan den. Av den anledningen har jag hållit mig inomhus. Minimalt med uteliv således. Som ni ser har jag avverkat ett antal filmer under dessa dagar. En liten avstickare till Kungsgatan, biografen Saga, i torsdags för att se det gripande dramat Lion. Ni märker att jag för ovanlighetens skull betygsatt filmerna.

Kärleken har alltid varit det stora temat för Truffaut, men i thrillerdramat Den Lena Huden är den en destruktiv och dödlig kraft. Otrohetsaffär. I Hitchcocks anda. 1964. + + + +


Utspelar sig på en Siciliansk ö där den nya världen börja göra sitt inträde och med den turism och flyktingströmmar. Angelägen. Aktuell. Regi: Emanuele Crialese. 2011. + + +

Tårdrypande. Måste erkänna att jag grät, och många med mig, där jag satt i salongen. Handlar om en liten indisk pojke som kommer bort och slutligen hamnar Australien. Efter många år börjar han söka efter sina rötter. Starkt drama. 2016. Regi: Garth Davis. + + + + +


Utspelar sig i Spanien 1980, fortfarande sargat av Franco. En bortglömd stad där en mördare terroriserar samhället. Flickmord. Fäster inte riktigt, tycker jag. Kallas för en spansk True Detective. 2014. Regi: Alberto Rodriguez. + +


Om en stor en liten backhoppare. Ja, ni kommer säkerligen ihåg honom. Må-bra-upplevelse-och-nostalgi-film. Taron Egerton är suverän i tolkningen av Eddie. Jag har svårare för Jackman som den fiktive karaktären och tränaren Bronson Peary. Regi: Dexter Fletcher. 2016. + + +

Manchester by the Sea? Biljetter bokade. Kvicksilvret visar endast -3.

2 kommentarer:

lassepostis sa...

Håller med Tommy. Nog fick tårkanalerna jobba allt. Lion var en känslosam film. Sevärd.!

Tommy sa...

Jo, du Lasse! Den där filmen är svår att släppa.