Anteckningar från ett soprum

När den kommer så kommer den med råge. Snön, alltså.

En kväll här innan nyårsafton traskade jag i väg till soprummet för att slänga en massa jox från källaren. Bäst som jag stod där blev jag överrumplad av två stycken människor från samhällets bottenskikt, såg dem genom fönstret, de ville komma in för att flukta. Herremännen knackade ivrigt och målmedvetet på soprumsdörren och jag öppnade givetvis vilket utmynnade i en gemytlig och trevlig samvaro.

Vi, alla tre, framför allt jag och en av dem, stod en bra stund och samtalade om livets förnödenheter och det konstiga med att den moderna människan av i dag slänger en massa fina grejer. Den tredje existensen, denna sena kväll, hade fullt sjå att hålla reda på sina papperspåsar och dess innehåll. Han sprang in och ut, mest hela tiden, och hade svårt att hålla tråden och uppmärksamheten. Han var, som jag uppfattade det hela, påtänd som ett höghus. Den andre, något äldre, något mer samlad, Benke, frågade om jag hittat något av värde?

-”Nej, jag slänger bara, sådant vi vill bli av med.”

-”Hörru, va harru fö' grejer då'rå? Kan man få kika?”

Berättade för honom att det bara är några gympadojjor, dvd, cd-skivor, pocketböcker, bongotrumma, tröjor och två ryggsäckar etc som inte kommer till användning. Plockade helt sonika upp allt jag slängt i de stora kärlen. Ja, vi gick husesyn helt enkelt i all dess naturlighet.

-”Schysst rygga, hörru, den kan du inte slänga. Den tar jag, sa snuten. Och DVD. En massa guldgrejer. Det e ju rena guldgruvan, menar jag.  Dom kan jag ju försöka ge till mina döttrar som jag aldrig får träffa. Faan. Livet e skit men man får ju inte gräva ner sig för det, eller hur? Yes, det är bara att försöka svälja gråten så bra som det går."

Efter en stund, i ren upphetsning spände han ögonen i mig.

-"Äru intresserad av vinyl, polar'n? Jag har en fem-sex stycken. Fina grejer! Pop. 20 spänn styck. Som hittat"

-"Jaa, du har självfallet kommit till rätt snubbe. Jag samlar ju på platter!"

Han plockade fram platterna ur en medhavd väska. Tog mig en grundlig titt (Steve Miller Band, Rod Stewart, Barry Manilow och nån till). Konstaterade att vinylen befann sig i ett vedervärdigt dåligt skick vilket fick mig att ta ett steg tillbaka.  Blev således inget köp från min sida.

-"Fan va ärlig du e. Det är bra!", svarade han besviket med ciggen hängandes i mungipan.

Benkes polare var plötsligt som uppslukad av jorden.

Önskade Benke i alla fall ett Gott Nytt År och meddelade, att vi kanske ses igen någon annan gång.

-"Hare du med! Sköt om dig och din familj och ta hand om dig som fan. Gott Nytt!"