22 september 2017

20 september 2017

Knäckta revben


Effektiv lösning

På Transportstyrelsen har man nu kommit på hur man skall komma till rätta med hanteringen av hemligt material.
Varje gång man får ett mejl med hemliga uppgifter så skall det skrivas ut och utskriften skall stoppas i en dokumentförstörare.


Kalle E, Täby

19 september 2017

Tacos på fredag

Det som nu komma skall är en s.k. vattendelare, sen gammalt faktiskt. Diskussionerna hemma hos oss är stundtals hätska: Kan man äta tacos på andra veckodagar än fredagar? Mitt bestämda svar är NEJ! Fredag= TACOMYS. Enkelt. Debatten sätter djupa spår inom landets gränser. T.o.m. inom polisledningen i Göteborg råder divergerande åsikter. Det här är ju en parameter som är svår att förhålla sig till. Någonting att pita i faktiskt.

10 september 2017

En helg i september

Varje människa är som en huvudpersonen i en bok. Alla har sin egen historia och det går inte att säga något om en människa utan att ha läst hela boken.

"Så sant som det är sagt", sa jag och rodnade inför min klichéartade kommentar. "Det är sen gammalt", fortsatte jag och försökte gnida bort tuggummirester ur ansiktet.

Ett varmt bad sedan. En utsökt middag. 1-1 på Tele 2. Leeds går på i ullstrumpor. Finlands äventyr i Basket-EM tog slut i går. Italien alldeles för snabbt och pricksäkert.

Så. Nere vid dammen vid Långbro. Stirrar ut över den orörliga vattenytan. En vindil plötsligt, från ingenstans. Skinnet på mina armar knottrar sig. Men, det är lugnt och fridfullt. Mörka skepnader skymtar otydligt långt borta

Nej. Jag har inte lyssnat på ett enda sommarprat 2017 än och inte har jag heller lyckats med konststycket att ratta in TV4:s dramathrillerserie "Farang". Har jag missat något? Östlunds The Square däremot, se den!

Jaja. Alla har sina egenheter. Kollar aktivitetsbandet (stressbandet om ni frågar mig). Bränt 2 766 kalorier idag. Godkänt. Jag är som ett barn med åkband.  Snart tar jag god natt och går till sängs. Rem-sömn, typ.

8 september 2017

Eluttag

Eluttaget har suttit löst en tid men nu har jag åtgärdat detta.
Uppsnappat idag på jobbet, apropå kontakter: Förr var jag ung och vacker. Nu är jag bara och.

7 september 2017

Människans bästa vän

Här en kväll i orten, i skymningen. Jag hastar iväg ner till sopen. Halvvägs, ute på gården, dyker en bitsk okopplad byracka upp och gör utfall mot mina smalben. Försöker fösa undan den fyrbenta ettriga krabaten med överfylld soppåse och lyckas ganska bra, hundskrället lugnar ner sig och jag känner mig inte direkt hotad till livet, hundrädd som jag är. Nere vid sopstationen står matte (ur "matmor") i givakt och åser den livliga konfrontationen.

"Ska inte hunden vara kopplad?", undrar jag förskräckt, svettig om tass och panna.

"Det var du som skrämde lilla tussan, det är därför hon skäller och blottar tandkött. Tussan är oerhört sällskaplig i vanliga fall!"

5 september 2017

Het på gröten


Havregryn är rik på lignaner – en växtkemikalie som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Har också läst mig till att lignaner finns i andra livsmedel som linfrön, broccoli och aprikoser. En kopp kokt (jag kör läckerheten i micron, jag) havregrynsgröt innehåller hela fyra gram fiber – nästan lika mycket som finns i ett äpple eller en kopp med kokt brysselkål.

Nåväl. Den här morgonen blev det allt lite hett på gröten, typ vulkanutbrott, och det är inte första gången, nej. Vis av erfarenhet finns det alltid handskar i närheten. Kör 1.45 nästa gång för att undvika fadäser av detta slag.

3 september 2017

Fram å tebak


Självklart. Blev fast en bra stund framför Finnkampen. Ingenting att hetsa upp sig över. Torsk i båda kamperna. Väntat. Igår vann i alla fall landslagsorienteraren Topi Raitanen 3000 meter hinder på ett övertygande sätt. Jag nöjer mig med det. Sedan var det lite tjuvstarter, vassa armbågar och diskningar. Som sig bör och Ståhl. Kanon.

Finland skrällvann mot VM-jagande Island. Knappt jag tror det är sant. Gnuggar mig i ögonen. Vinstmålet rena rama Picasson. Knall.

För några timmar sedan en sväng till Trekanten. Tog ett sjökort. Andra grenar. Dags för stambyte.

Babel - det är bara det bästa programmet. Rätt och slätt. Utan krusiduller.

28 augusti 2017

Frank Drebin


Igår kväll. Hamnade framför det fördjupande samhällsprogrammet Agenda och jag höll faktiskt på att sätta en ostbåge i halsen. Håll med om att personen ni ser liknar Leslie Nielsen, från Den nakna pistolen.

24 augusti 2017

23 augusti 2017

Seriesystem för frågesport

Ingenting jag är mallig över men jag  lyckades äntligen ta steget uppåt i seriesystemet efter att under många år hisspendlat mellan divisionerna 8, 9 och 10. Som synes, nu är det sjuan som gäller och jag hoppas innerligt att jag kan ta några snäpp till men det lär bli svårt.
 

22 augusti 2017

Terrordåden

I efterdyningarna av allt det fruktansvärda som hänt, tänker främst på Barcelona och Åbo, så måste livet ändå fortgå hur smärtsamt det än är. Min förhoppning är att diskussionerna framöver inte blir hätska och polariserade men risken är överhängande. Dock, vi får inte låta oss provoceras att skapa motsättningar mellan olika nationaliteter.

Hassan Zubier, Märsta, som hamnade mitt i kaoset där på Salutorget i Åbo, och som stod upp mot gärningsmannen och själv blev knivskuren säger sittande i rullstol:

"Det här är en individ, det här är inte ett folkslag, det är inte ett land, det är inte en religion, utan det är en människa som gjort det här. Vår värld har blivit extremt mörk, extremt främlingsfientlig. Det här måste sluta. Vi är människor som måste bry oss om varann."

17 augusti 2017

Google Maps


Udda saker man kan upptäcka på Google Maps. Här en vy från 1 Collindridge Rd. Wombwell, England. Vad är det som försiggår här kan man smått undra? Ser märkligt ut på det hela taget. Om det är så att en av knegarna håller på och ramlar av stegen så hoppas jag verkligen att han inte skadar/skadat sig.

Lördag i Uppsala


Obehaglig verklighet och av historien lär vi oss ingenting, tydligen. I Uppsala på minisemester senaste helg och då dök de upp igen: Nordisk motståndsrörelse. En rörelse med målsättning att etablera ett totalitärt styre genom revolution. Och gruppens ideologi är nazism. Fasansfullt.

"Ingen man kan gå med i Motståndsrörelsen om han inte kan eller är beredd att med våld försvara sig själv, sin organisation eller sina kamrater. Veklingar och fegisar har ingen plats hos oss. Ingen ska kunna undgå sin manliga plikt.
Det enda hemska eller skamliga med att unga svenskar skadat eller dödat främlingar och fiender, är att alla andra svenskar inte ger dem sitt stöd när massmedia startar sina hetskampanjer"  (Ur Smr:s tidning Folktribunen)


I vanlig ordning uppstod bråk. En av rörelsens medlemmar orerade och provocerade i hätskt ton med ordningsmakten att "det här är offentlig plats men marken ni står på är vår." De vitas mark med andra ord. En retorik som är baserad på rasbiologi.

10 augusti 2017

De é Folkline


Äntligen lyckades jag komma över denna EP (1982). Hittade plattan hos min systers familj i Box, Finland, på en undanskymd plats i sovrummet (!), och lyckades efter idogt tjatande erhålla den till min stora förtjusning och glädje.Tack, än en gång. Känner mig hel som människa. Alstret har en speciell plats i mitt hjärta eftersom jag jobbade, i mitt tidigare liv, på skorven ifråga d v s MS Folkliner.

9 augusti 2017

Spotakova



Damernas spjut. Så här glad blev tjeckiskan Barbora Špotáková när hon igår vann VM-guld. Hon innehar världsrekordet som lyder på 72.28.

8 augusti 2017

VM-historik

Friidrott. De blåvita idrottarna har lyckats med konststycket att vid tre olika världsmästerskap bli helt utan medaljer: Paris 2003, Berlin 2009 och Daegu 2011. Jag är beredd att tillfoga London i samlingen om nu inte Pitkämäki räddar Finlands ära återigen.

4 augusti 2017

196 cm

VM i friidrott 2017. Längdhoppet. Kvalgränsen är stenhård (815 cm). Här ett misslyckat hopp som mätte 196 cm. I de övriga två grova övertramp.

"Formen har funnits men jag har ingen bra förklaring till det dåliga resultatet. Fick inte alls till det. Nu skall jag bara hem och tänka. Vet bara att jag hoppade tekniskt dålig i den hårda motvinden. Bara att bryta ihop och ta nya tag."

1 augusti 2017

7 september 1972

Friidrotts-VM i London är i faggorna och ni som känner mig vet att jag har en faiblesse för friidrott. Jag skulle vilja säga att friidrott är min paradgren, som bänkidrottare då, men min ödmjukhet förbjuder mig att säga det. Håller mig ständigt uppdaterad.


På förekommen anledning har det trillat in frågor i min inkorg angående finländsk dito och jag försöker med alla till buds stående medel besvara dessa, med själ och stor lusta och med allt vad tygen håller. Betar av dem en i taget. Här delar jag med mig av en.

Fråga. Hej på dig! Vilket är det mest långlivade rekordet inom finländsk friidrott och vem innehar det? Har du en susning. Tacksam för svar.

Hejsan! Markku Kukkoahos 45.49 på 400 meter från OS i München 1972, 7 september. Kommer inte att slås inom överskådlig framtid, om ens någon gång. Tackar som frågar och jag hoppas att du är tillfreds med svaret. Ha en fortsatt bra sommar.

Röror


31 juli 2017

Mellangårdssyskonen


Fullpackade backar med vinylgodis. Loppisar efter loppisar och så här håller jag på. Jag backar aldrig, tydligen. Ett frenetiskt letande efter guldfynd. Så är det för mig och har varit så en längre tid. Jag kan aldrig få nog, känner mig aldrig mätt. Det är som ett gift och jag vill ha ny dos hela tiden.

Nåväl. Man kan ju fråga sig, med alla rätt, varför plattan ovan föll mig i smaken. Jag har ingen bra förklaring till detta. Jag var helt enkelt tvungen att köpa den omedelbart bums. Förmodligen inhandlade jag den för det oslagbara bandnamnets skull. Kan vara så.

Någon som har koll på denna här och vill kasta lite ljus över min kunskapsskugga? Nähä! Jag visste väl det. Har läst mig till att det här är deras andra platta. Deras första "Tonen från Himlen" blev mycket efterfrågad och uppskattad och för er som är intresserade vill jag bara informera att jag ännu inte haft tid, eller kanske framför allt ork, att spisa plattan. Allt har dock sin tid.

29 juli 2017

Dumskallar och bödlar

Ni känner säkerligen till "Dumskallarnas sammansvärjning" och ni har förmodligen läst den samme.

Nåväl. John Kennedy Toole ägnade flera år åt att försöka få sitt alster utgivet. Efter att ha misslyckats med detta tog han sitt liv, 32 år gammal. Johns mor fortsatte envetet att få boken förlagd och lyckades till slut. När boken kom ut, 1980, 11 år efter författarens död, blev den en formidabel succé.

 
Boken vann Pulitzerpriset och har översatts till 18 språk.  Långt efter sin död uppnådde John Kennedy Toole (1937-1969) stora framgångar och han betraktas än idag om en stor litterär begåvning. Ja, vem kunde ana att hans bok skulle komma att bli en sådan framgång? Möjligtvis hans mor!
 
Visst. Det finns gott om exempel på sådana här företeelser, prestationer mm som har omvärderats med tiden.
 
Va? Vad jag läser nu? Tar ett nappatag med svenska klassikern "Gäst hos verkligheten"/"Bödeln", av Pär Lagerkvist. I Gäst hos verkligheten, skildrar författaren sin uppväxttid, publicerades 1925, och i Bödeln, som skrevs samma år som Hitlers maktövertagande, gestaltar han i vrede och förtvivlan våldets roll i historien.
 
Lagerkvist erhöll Nobelpriset i litteratur år....ja, vilket år? Om ni går bet på detta så kan ni ju alltid googla er fram till rätt svar.
 
Det om detta. Nu vill jag inte bli sittande här längre.

28 juli 2017

Västberga allé


Bort med den gamla och in med den nya. Bågbron över stambanan är äntligen klar, efterlängtad av många. I och för sig, trafiken öppnades i månadsskiftet maj/juni så den har varit farbar någon månad redan Tog ungefär två år att iordningsställa, efterlängtad av många.

 
Stilig, tycker jag. Bron har två separata körfält, en för bilister och en för cyklister/ gångare.

16 juli 2017

Glädjeskutt

Ett, tu och tre. Jag hoppar gärna in här på bloggen ikväll och jag gör det med glädjeskutt. Där satt den. Och hör och häpna: Pertti Pousis 49 år gamla finländska rekord i tresteg är raderat. Äntligen! Inte en dag för sent. Nevö forget.

Sami Lipsanen, 22, slog till under U23-EM i polska Bydgoszsc. Den finske trestegsraketen hoppade 17.14 och putsade givetvis också sitt personbästa. Resultatet räckte till en fin silverpeng.

Nu kan både han och det finländska friidrottsfolket dra en lättnadens suck. Voi nenä. Känns bra. Nu blickar vi framåt med tillförsikt och stort avstamp. Förhoppningsvis kan han flyga långt i VM i London i augusti och nå meriterad finalplats. Och vem skall kunna hota honom i Finnkampen 2017 i början av september på klassiska Stockholms Stadion? Ingen. Tack för idag.

13 juli 2017

Dagen och kvällen övergår i natt

Måsen missade min skalle med en hårsmån. Gjorde ingenting. Jag hade ändå hjälm. Ännu varmare i dag än dagen innan. Gott. Full trängsel på trottoaren. Utspilld Coca-Cola, läckage från soppåsar och jag vet inte vad. På helspänn vid Slussen. Gäller att se upp. Hittade annars en karta, ett patenterat viksystem, över Piteå i min bakficka

I morse. Klev upp, till en korus av fågelsång. Klädde på mig utan att tvätta mig. Hittade inte tandborsten. På förmiddagen besökte jag två kyrkor i Stockholm. Senare. Mumlar tydligen. Jag. Kuddvar eller örngott. Sak samma. Lägger det på is.

Jaha. Det skall tydligen spelas bangolf på söndag. Jag är inte förberedd på sådant men å andra sidan får det gå som det går. Det viktigaste är ju att delta. Får tjuvträna lite grand, ingen behöver ju veta nåt.

 
Ritar ett stort ilsket X över hela skiten. Börjar på ny kula. Inte hela världen. Gör upp en ny plan. Inte mer med det. En ny dag i morgon. Stänger ett fönster.
 
"Vad är det?"
 
"Det är ingenting. Jag lovar. Lägger mig. God natt!"

Storforsen

Tillbaka till Norrlandsturnén för ett kort ögonblick. Ni vet säkerligen varifrån dessa bilder är hämtade. Rätt! Storforsen. En fors med vattenfall belägen i Piteälven utmed väg 374 vid samhället Bredsel i Älvsbyns kommun. Den är Europas störta oreglerade fors där den sammanlagda längden är fem kilometer och fallhöjden drygt 80 meter.
 
Ett hisnande skådespel. Vilken naturkraft. Oerhört tacksam att vi tog oss tid för att besöka denna plats. Tog sin lilla tid att komma fram, till stor del beroende på vägbyggen och kringelikrokar!
 




12 juli 2017

Vetter och Seppo

Tysken Vetter, 24, slog ju till med ett jättekast i Luzern för några dagar sedan. En båge som landade på otroliga 94.44. Resultatet placerar tysken som näst bästa spjutkastare i historien efter tjecken Zelezny (98.48 från 1996).

"Hur är det med Seppo Räty nu för tiden? Är han fortfarande engagerad inom spjutkastningen på något sätt?"

"Jag är inte riktigt hundra. Vet faktiskt inte. Jag får ta reda på det men ingenting som ligger högt på min prioriteringslista just nu.", blev mitt svar på frågan.

På fotot här under ser ni i alla fall den gode Seppo in full action. Ser ut som om han slänger iväg en julgran eller något i den stilen. Tekniken är det inget fel på.

Tisdagstorsken

Pingis. Bäst av tre, i tisdags mot grannen. Ledde första med till synes ointagliga 20-14 men lyckades på något konstigt och vedervärdigt sätt schabbla bort allt och förlorade 22-24. Andra set 17-20. Med andra ord, torsk i två raka och så var den kvällen förstörd. Ridå ner.

Behöver lite tid att komma över det och samla ihop det lilla som finns kvar av mig. Vill hitta en plats där jag kan få vara i fred. Så låt mig va. Låt mig va. Allt jag behöver nu är att hitta tillbaks till mig. Hitta vinnarskallen igen och glömma tisdagskvällens debacle. Lämna det bakom mig.

Min forehand är kass och serven lam. Med backhanden däremot är jag nöjd om jag nu skall hitta några ljusglimtar i mitt spel. Ja, jag vet. Bara på't igen. Revanschen kommer men låt mig va just nu. Låt mig va.

Hade det här hänt för, låt mig säga 30 år sedan, hade jag allvarligt funderat på att skaffa mig mental coachning men nu får det va. Träningsläger för veteraner? Nej, jag slickar såren och går vidare.

11 juli 2017

Som en scen ur en Lynch-film

6-dagars resan i Norrland, i "obygden" som många säger, en oförglömlig upplevelse och storartad tripp på alla de sätt och vis. Luften, vyerna, broarna och lugnet framför allt. Gjorde gott. "Hur kan man ens komma på tanken att tillbringa tre dygn i Piteå?" En fråga som jag härom dagen fick slängd i ansiktet.

Nåväl. Första kvällen i Piteå. Hungriga som vargar. Vi spatserade på Sundsgatan, en av paradgatorna på nämnda ställe. I jämnhöjd med Kalles - en helt galen krog - fick vi syn på en överförfriskad snubbe som stod utanför och blossade. Jag sprang fram till honom på kvicka utsvultna ben.

"Halloj. Finns det nån bra grill här i sta'n?"

"Ähum, jo, vars e vi nu. Jo, Sunes grill förstås. He ligg 200, nja 150 meter rakt upp hära. Gå som dit, då."

Sagt och gjort. Vi tog honom på orden. Väl där inne på det näst intill folktomma stället kollade vi menyn.  Bestämde oss snabbt för 2 varmkorv och en Parisare till undertecknad.

Som en blixt från klarblå himmel, vet inte vad som flög i mig, inledde jag konversationen med grillpersonalen, två till antalet, låtom oss kalla dem för Peter och Ullis.

"Min bror heter Sune och av den anledningen bestämde vi oss för denna grill!"

Peter skakade motvilligt på huvudet. Ullis såg närmast förnärmad ut.

"Tror int e han som starta grillkedja. Han Sune e som död och begraven han", svarade Peter sömnaktigt och lätt irriterad.

Min fru Carina lade ytterligare bränsle på elden genom följande harang:

" Vilken fin inredning ni har här!"

"He som int' likt nåt annat ställ. He nå't annat här!". Peter återigen. Ullis tyst som en mus. Dotter Claudia gömde sitt ansikte i händerna och ville bara försvinna därifrån.

När vi sedan lämnade grillen åt sitt öde, något besvikna och tagna av stundens allvar lyfte Peter blicken hastigt.

"Glöm int' smak på Pitepalt'n. He finns som olika sorters."

Jo. Parisaren var inget vidare.

2 juli 2017

Ribbing

För en stund sedan. På Kristallvägen. En bil bromsar in bredvid mig och en mustaschprydd stekare böjer sig ut från passagerarsätet.

"Hörru, var ligger lekparken? Den skall ligga här någonstans i närheten, va?"
"Du menar Kristallparken?"
"Ja, inte fan vet jag vad den heter!"

Gav människan en vägbeskrivning som han sent skall glömma.

Vad är det med folk nuförtiden? Tror bestämt att jag skall maila Magdalena Ribbing, ni vet, folkvettsexperten, för att stilla mitt inre.

Blandaren

När jag skriver detta har jag The Magnettes "Pajala State Of Mind" i öronen. Stämningsfyllt. Och vem vet, om några dagar äter vi kanske pitepalt på någon sylta uppe i norr. Himmel och pannkaka, ingen omöjlighet att vi åker på varsin Epa-traktor genom obygden, utan slips undan knott. Det vet man aldrig!

Igår kväll. Kvällsstillhet. Oändligt vacker kväll. Juli. Semestermånad. Annat var det tidigare på dagen. I trängseln. På bussen över Västerbron. Främmande ansikten fastklistrade på fönsterrutor. Existenser i olika ärenden. Barnskrik. Härjad förälder. Slutligen, i Vasaparken, hamnar vi på ett överfullt fik. Har gjort resan många gånger. Sedan skall det dröja, klockan hinner bli ca 03.00 på morgonen innan jag faktiskt kommer fram till själva sömnbiten.

I tvättstugan. Handdukar enbart. Kan det där, har gjort det förr. 60 grader. Fixar sånt galant. Drar mig till minnes den där gången, för några år sedan, när jag stod där med ryggen på torkskåpen. Plötsligt, från ingenstans, dyker en drogad person upp i stugan och jag hamnar så att säga i en knivig situation.

"Va glor'u på? Du, jag hacka ner en snubbe en gång, i Jakan, utanför den där krogen va den nu heter. Ja' skaka galler sen. Nu blir'u  skraj, va?"

Drog sedan lika kvickt som han dök upp. Själv blev jag stående kvar, på darrande ben och svettpärlor i pannan. Tänkte, "bäst att inte sticka upp för då kan någon sticka ner en."


Kvällning. Vinterviken.

27 juni 2017

Skivor till kaffet


På jobbet förra veckan lirade jag platter till kaffet. Mycket uppskattat! Ur högtalarna strömmade bland annat Pelle Karlssons "Han är min sång och min glädje" och Donna Summers "Bad girls" mm.

26 juni 2017

Övertramp i Vasa

Plastelinan klarade sig i alla fall. 
Inget ont som har något gott med sig. - Ei mitään niin pahaa, ettei jotain hyvääkin.

24 juni 2017

Efter midsommar

Tidigt i ottan. Lägger ifrån mig brillorna på soffbordet. Sätter händerna för ansiktet, gnider mig i ögonen en stund. Ett stilla regn utanför. Sätter på mig glasögonen igen och stirrar rakt ut i tomma intet. Plockar upp mobilen och knappar in några sms. "Tack det samma!"

Grodorna, syrsorna och ugglorna har tystnat, hela den ivriga nattorkestern har lagt sig till ro. Det är lugnt på gatan nu. Byter snabbt om till jeans och t-shirt. Låter en tanke förbli outsagd. Är redo för en ny dag. På agendan: bara enkla småsysslor på min lott. Räknar kallt med att hinna se Vinterbergs "Kollektivet". 

Spotify. Facebook. Instagram. Det vanliga som sitter i ryggmärgen. Tiden går. Ja, "Timmarna går så fort när man har roligt, visst känns det så. Oavsett det är regn eller soligt. Vi trivs ändå.", levererar en svensk orkester.

"Vad är det som är så himla underbart och fantastiskt med den där musiken? Ah, jag vill gärna veta!"

Jag slår dövörat till. Kylskåpet. Gammal kycklingsallad, plastlåda. Bäst-före har gått ut för länge sedan. Tar av locket på den lilla burken med dressing. Slänger hela (s)kitet.

20 juni 2017

Leeds


Många stolar blir det. Lätt och praktisk caféstol i aluminium. Stabil.  Passar in i de flesta miljöer. Vikt 3 kg. Djup 54 cm. Bredd 55 cm. Stapelbar. Färg silver. Stapelbar. Perfekt för Matte & Company i studion?

19 juni 2017

Kisastudio


Ett i-landsproblem - helt klart - men det ser inte speciellt bekvämt ut där i stolen, Matte!