16 juli 2017

Glädjeskutt

Ett, tu och tre. Jag hoppar gärna in här på bloggen ikväll och jag gör det med glädjeskutt. Där satt den. Och hör och häpna: Pertti Pousis 49 år gamla finländska rekord i tresteg är raderat. Äntligen! Inte en dag för sent. Nevö forget.

Sami Lipsanen, 22, slog till under U23-EM i polska Bydgoszsc. Den finske trestegsraketen hoppade 17.14 och putsade givetvis också sitt personbästa. Resultatet räckte till en fin silverpeng.

Nu kan både han och det finländska friidrottsfolket dra en lättnadens suck. Voi nenä. Känns bra. Nu blickar vi framåt med tillförsikt och stort avstamp. Förhoppningsvis kan han flyga långt i VM i London i augusti och nå meriterad finalplats. Och vem skall kunna hota honom i Finnkampen 2017 i början av september på klassiska Stockholms Stadion? Ingen. Tack för idag.

13 juli 2017

Dagen och kvällen övergår i natt

Måsen missade min skalle med en hårsmån. Gjorde ingenting. Jag hade ändå hjälm. Ännu varmare i dag än dagen innan. Gott. Full trängsel på trottoaren. Utspilld Coca-Cola, läckage från soppåsar och jag vet inte vad. På helspänn vid Slussen. Gäller att se upp. Hittade annars en karta, ett patenterat viksystem, över Piteå i min bakficka

I morse. Klev upp, till en korus av fågelsång. Klädde på mig utan att tvätta mig. Hittade inte tandborsten. På förmiddagen besökte jag två kyrkor i Stockholm. Senare. Mumlar tydligen. Jag. Kuddvar eller örngott. Sak samma. Lägger det på is.

Jaha. Det skall tydligen spelas bangolf på söndag. Jag är inte förberedd på sådant men å andra sidan får det gå som det går. Det viktigaste är ju att delta. Får tjuvträna lite grand, ingen behöver ju veta nåt.

 
Ritar ett stort ilsket X över hela skiten. Börjar på ny kula. Inte hela världen. Gör upp en ny plan. Inte mer med det. En ny dag i morgon. Stänger ett fönster.
 
"Vad är det?"
 
"Det är ingenting. Jag lovar. Lägger mig. God natt!"

Storforsen

Tillbaka till Norrlandsturnén för ett kort ögonblick. Ni vet säkerligen varifrån dessa bilder är hämtade. Rätt! Storforsen. En fors med vattenfall belägen i Piteälven utmed väg 374 vid samhället Bredsel i Älvsbyns kommun. Den är Europas störta oreglerade fors där den sammanlagda längden är fem kilometer och fallhöjden drygt 80 meter.
 
Ett hisnande skådespel. Vilken naturkraft. Oerhört tacksam att vi tog oss tid för att besöka denna plats. Tog sin lilla tid att komma fram, till stor del beroende på vägbyggen och kringelikrokar!
 




12 juli 2017

Vetter och Seppo

Tysken Vetter, 24, slog ju till med ett jättekast i Luzern för några dagar sedan. En båge som landade på otroliga 94.44. Resultatet placerar tysken som näst bästa spjutkastare i historien efter tjecken Zelezny (98.48 från 1996).

"Hur är det med Seppo Räty nu för tiden? Är han fortfarande engagerad inom spjutkastningen på något sätt?"

"Jag är inte riktigt hundra. Vet faktiskt inte. Jag får ta reda på det men ingenting som ligger högt på min prioriteringslista just nu.", blev mitt svar på frågan.

På fotot här under ser ni i alla fall den gode Seppo in full action. Ser ut som om han slänger iväg en julgran eller något i den stilen. Tekniken är det inget fel på.

Tisdagstorsken

Pingis. Bäst av tre, i tisdags mot grannen. Ledde första med till synes ointagliga 20-14 men lyckades på något konstigt och vedervärdigt sätt schabbla bort allt och förlorade 22-24. Andra set 17-20. Med andra ord, torsk i två raka och så var den kvällen förstörd. Ridå ner.

Behöver lite tid att komma över det och samla ihop det lilla som finns kvar av mig. Vill hitta en plats där jag kan få vara i fred. Så låt mig va. Låt mig va. Allt jag behöver nu är att hitta tillbaks till mig. Hitta vinnarskallen igen och glömma tisdagskvällens debacle. Lämna det bakom mig.

Min forehand är kass och serven lam. Med backhanden däremot är jag nöjd om jag nu skall hitta några ljusglimtar i mitt spel. Ja, jag vet. Bara på't igen. Revanschen kommer men låt mig va just nu. Låt mig va.

Hade det här hänt för, låt mig säga 30 år sedan, hade jag allvarligt funderat på att skaffa mig mental coachning men nu får det va. Träningsläger för veteraner? Nej, jag slickar såren och går vidare.

11 juli 2017

Som en scen ur en Lynch-film

6-dagars resan i Norrland, i "obygden" som många säger, en oförglömlig upplevelse och storartad tripp på alla de sätt och vis. Luften, vyerna, broarna och lugnet framför allt. Gjorde gott. "Hur kan man ens komma på tanken att tillbringa tre dygn i Piteå?" En fråga som jag härom dagen fick slängd i ansiktet.

Nåväl. Första kvällen i Piteå. Hungriga som vargar. Vi spatserade på Sundsgatan, en av paradgatorna på nämnda ställe. I jämnhöjd med Kalles - en helt galen krog - fick vi syn på en överförfriskad snubbe som stod utanför och blossade. Jag sprang fram till honom på kvicka utsvultna ben.

"Halloj. Finns det nån bra grill här i sta'n?"

"Ähum, jo, vars e vi nu. Jo, Sunes grill förstås. He ligg 200, nja 150 meter rakt upp hära. Gå som dit, då."

Sagt och gjort. Vi tog honom på orden. Väl där inne på det näst intill folktomma stället kollade vi menyn.  Bestämde oss snabbt för 2 varmkorv och en Parisare till undertecknad.

Som en blixt från klarblå himmel, vet inte vad som flög i mig, inledde jag konversationen med grillpersonalen, två till antalet, låtom oss kalla dem för Peter och Ullis.

"Min bror heter Sune och av den anledningen bestämde vi oss för denna grill!"

Peter skakade motvilligt på huvudet. Ullis såg närmast förnärmad ut.

"Tror int e han som starta grillkedja. Han Sune e som död och begraven han", svarade Peter sömnaktigt och lätt irriterad.

Min fru Carina lade ytterligare bränsle på elden genom följande harang:

" Vilken fin inredning ni har här!"

"He som int' likt nåt annat ställ. He nå't annat här!". Peter återigen. Ullis tyst som en mus. Dotter Claudia gömde sitt ansikte i händerna och ville bara försvinna därifrån.

När vi sedan lämnade grillen åt sitt öde, något besvikna och tagna av stundens allvar lyfte Peter blicken hastigt.

"Glöm int' smak på Pitepalt'n. He finns som olika sorters."

Jo. Parisaren var inget vidare.

2 juli 2017

Ribbing

För en stund sedan. På Kristallvägen. En bil bromsar in bredvid mig och en mustaschprydd stekare böjer sig ut från passagerarsätet.

"Hörru, var ligger lekparken? Den skall ligga här någonstans i närheten, va?"
"Du menar Kristallparken?"
"Ja, inte fan vet jag vad den heter!"

Gav människan en vägbeskrivning som han sent skall glömma.

Vad är det med folk nuförtiden? Tror bestämt att jag skall maila Magdalena Ribbing, ni vet, folkvettsexperten, för att stilla mitt inre.

Blandaren

När jag skriver detta har jag The Magnettes "Pajala State Of Mind" i öronen. Stämningsfyllt. Och vem vet, om några dagar äter vi kanske pitepalt på någon sylta uppe i norr. Himmel och pannkaka, ingen omöjlighet att vi åker på varsin Epa-traktor genom obygden, utan slips undan knott. Det vet man aldrig!

Igår kväll. Kvällsstillhet. Oändligt vacker kväll. Juli. Semestermånad. Annat var det tidigare på dagen. I trängseln. På bussen över Västerbron. Främmande ansikten fastklistrade på fönsterrutor. Existenser i olika ärenden. Barnskrik. Härjad förälder. Slutligen, i Vasaparken, hamnar vi på ett överfullt fik. Har gjort resan många gånger. Sedan skall det dröja, klockan hinner bli ca 03.00 på morgonen innan jag faktiskt kommer fram till själva sömnbiten.

I tvättstugan. Handdukar enbart. Kan det där, har gjort det förr. 60 grader. Fixar sånt galant. Drar mig till minnes den där gången, för några år sedan, när jag stod där med ryggen på torkskåpen. Plötsligt, från ingenstans, dyker en drogad person upp i stugan och jag hamnar så att säga i en knivig situation.

"Va glor'u på? Du, jag hacka ner en snubbe en gång, i Jakan, utanför den där krogen va den nu heter. Ja' skaka galler sen. Nu blir'u  skraj, va?"

Drog sedan lika kvickt som han dök upp. Själv blev jag stående kvar, på darrande ben och svettpärlor i pannan. Tänkte, "bäst att inte sticka upp för då kan någon sticka ner en."


Kvällning. Vinterviken.

27 juni 2017

Skivor till kaffet


På jobbet förra veckan lirade jag platter till kaffet. Mycket uppskattat! Ur högtalarna strömmade bland annat Pelle Karlssons "Han är min sång och min glädje" och Donna Summers "Bad girls" mm.

26 juni 2017

Övertramp i Vasa

Plastelinan klarade sig i alla fall. 
Inget ont som har något gott med sig. - Ei mitään niin pahaa, ettei jotain hyvääkin.

24 juni 2017

Efter midsommar

Tidigt i ottan. Lägger ifrån mig brillorna på soffbordet. Sätter händerna för ansiktet, gnider mig i ögonen en stund. Ett stilla regn utanför. Sätter på mig glasögonen igen och stirrar rakt ut i tomma intet. Plockar upp mobilen och knappar in några sms. "Tack det samma!"

Grodorna, syrsorna och ugglorna har tystnat, hela den ivriga nattorkestern har lagt sig till ro. Det är lugnt på gatan nu. Byter snabbt om till jeans och t-shirt. Låter en tanke förbli outsagd. Är redo för en ny dag. På agendan: bara enkla småsysslor på min lott. Räknar kallt med att hinna se Vinterbergs "Kollektivet". 

Spotify. Facebook. Instagram. Det vanliga som sitter i ryggmärgen. Tiden går. Ja, "Timmarna går så fort när man har roligt, visst känns det så. Oavsett det är regn eller soligt. Vi trivs ändå.", levererar en svensk orkester.

"Vad är det som är så himla underbart och fantastiskt med den där musiken? Ah, jag vill gärna veta!"

Jag slår dövörat till. Kylskåpet. Gammal kycklingsallad, plastlåda. Bäst-före har gått ut för länge sedan. Tar av locket på den lilla burken med dressing. Slänger hela (s)kitet.

20 juni 2017

Leeds


Många stolar blir det. Lätt och praktisk caféstol i aluminium. Stabil.  Passar in i de flesta miljöer. Vikt 3 kg. Djup 54 cm. Bredd 55 cm. Stapelbar. Färg silver. Stapelbar. Perfekt för Matte & Company i studion?

19 juni 2017

Kisastudio


Ett i-landsproblem - helt klart - men det ser inte speciellt bekvämt ut där i stolen, Matte!

17 juni 2017

Domarstol och musikdokumentär


Asfaltplan nära dig. Långtifrån de stora arenorna och ATP-touren. Tennisplanen där på Tellusgatan har funnits så länge jag kan minnas. Nu har den förärats med en domarstol. Ett hemmabygge. Pallkonstruktion som ni ser. Uppfyller kanske inte de bästa kraven och ramar med domarkulor saknas. Hur som helst, en underbar grej.
 
Äntligen blev det av. Sent igår kväll. Vi såg Eight Days A Week i hemmamiljö. 1900-talets stora musikfenomen "The Beatles". DVD.  Handlar om de banbrytande världsturnéerna, om kemin dem emellan. Trycket som kommer med en sån oerhörd berömmelse.  Kaoset som inträffar 1966 som ledde till beslutet att sluta turnera. Mycket av innehållet är förvisso gammal skåpmat men bra med en uppdatering! Yes.

11 juni 2017

Ett till

Fotboll. VM-kval. Sverige-Frankrike. Står fortfarande 2-1 på resultattavlan. Nästan för bra för att vara sant! En alldeles strålande insats av Jannes mannar. Finland däremot förlorade hemma idag mot Ukraina. Jag hade inte förväntat mig något annat. Skotten Leigh Griffith - en frisparksskytt av rang.
 
* * *
Den stora stora skillnaden mellan en åsna och en människa? Åsnan vet om att den är korkad.
 
* *
Säg "Jussi ja Hilla Halla-Aho" snabbt fem ggr efter varandra. Du går bet, va, precis som en annan. Efter tre är det kört, det är min fasta ståndpunkt. Försöka duger dock.
 
*
 
Ett besök på klassikern Gunnarssons konditori. Kaffe och några obetydliga havrebollar. Mer.

Söndagsinlägg

Vilket drag det var i kyrkan igår lördag! Sväng med Sabbatsbergs gospel. Vow! Kören har funnits i sju år. Körledaren heter Helene du Rietz.
 
Ter sig märkligt ändå att jag efter alla dessa år i huvudstaden aldrig satt min fot där inne men nu kan jag bocka av detta som sagt var.
 
Kyrkan, ja. En byggnad med 1700-tals anor. En klenod helt enkelt. Den ligger lite undangömd. Den senaste renoveringen skedde 1948 då kyrkan fick sitt nuvarande utseende. Man tog bl a bort var tredje bänkrad och flyttade isär de övriga för att ge mer utrymme. Bänkarna fick också stoppning till glädje för de äldre. Kyrkan målades också i modernare färger. Predikstolen är placerad ovanför altaret! Kyrkklockorna sitter på taket i det intilliggande huset som ursprungligen var Storkyrkans fattighus och ännu lystrar till Nicolaihuset. Kyrkan rymmer drygt 100 personer.
 
 
Bokläsning. Blir allt mindre av den här varan. Nåväl, innan vi kvistar ut i sommarvädret skall jag försöka avverka ett tiotal sidor av boken ovan.

10 juni 2017

Nyckel

Nyckeln skall hänga på kroken men nu gör den inte det. Nyckeln är borta men kroken är kvar. Jag föredrar nyckeln, inte kroken. Drar andan. Sticker huvudet under kranen och klunkar i mig vatten. Kallsvettig. En nyckel satt eller rättare sagt hängde på en krok  och jag funderade på tillvaron. Vad hade jag för braller på mig igår? Var befann jag mig när jag insåg att nyckeln inte hänger på kroken? Vem har snott den? Hallå!

Tänker på den där regeln som de flesta lär sig redan som barn: När du blir riktigt arg, räkna först till tio innan du gör något.

Visst. Fånigt. Har räknat till hundra nu. Nej, jag är inte arg och inte ett barn. Frustrerad. Avlägsnar sketen krok från vägg. Så där, ja. Senare hittar jag generat nyckeln i min väska. Koll.

-"Du beter dig omoget!", säger mina närmaste.

7 juni 2017

Språkbruk

På idrottsplanen vid längdhoppsgropen. Åhörde dialog mellan barsk och förväntansfull pappa och dennes typ 7-årige son.
”Du kan inte springa och slänga med armarna så där. Du ser ut som en fjolla, för fan. Skärpning, hörru!"
Okay, pappa!”

6 juni 2017

Geléhallon och derbyspöken


* *
Det är lätt att bli styv i korken. Brassen Romulo - Djurgårdens speciella derbyspöke - gjorde två och inte TRE i söndagens match. Rätt skall vara rätt!

6 juni

Försöker vakna. Efter många om och men får jag upp ögonen, kan inte riktigt orientera mig. Jag är kvar i drömmens land, där jag spatserar på soliga gator och där fred råder mellan människor.
 
Sedan. Över en kopp stärkande svart kaffe reflekterar jag över Mannerheimgatan i Helsingfors: Den är ju oändligt lång den. Ja, det blev vi/jag varse om i helgen. Sveavägen här är ju bara en gäspning i jämförelse. Ack, ja.
 
I nästa tankebana svävar jag ut i Ranelids värld. Om än omöjligt men jag försöker rangordna hans - metaforernas mästare - bästa citat. Vänder ut och in men fastnar för: Det största miraklet är att du inte existerade innan du föddes. Som sagt, finns fler.
 
Sveriges Nationaldag. Givetvis beger vi oss i samlad tropp till Solbergas nya IP. Där kan vi utmana Tomas Lundman, världsmästaren i bolljonglering, och mycket annat. Det är inte varje dag Solberga får besök av en mästare. Korv med bröd. Speed-shot! Men, först plugg och svenska meatballs. Waters i högtalaren.

29 maj 2017

Dagarna efter

1951 vann Alf Sjöberg förstapriset för "Fröken Julie" i Cannes - alltså för 66 år sedan. Och igår vann äntligen en svensk igen! Högtid med andra ord. Regissör Ruben Östlund tog alltså hem det kanske mest åtråvärda filmpriset, Guldpalmen i Cannes, för sin "The Square". Kul för svensk filmkonst och för honom personligen förstås. Grattis, säger vi från redaktionen.


Helgen har bjudit på strålande högsommarvärme. Uppåt en 30 grader på sina håll. Solbrillor på, ja, för att inte sabba jackena. Värmen kommer alltid överraskande, precis som den första snön. Vi tycks aldrig vara förberedda. "Det är ejenkligen typ sommar nu" säger vi och läskar oss med något i glaset för att i nästa sekund, ba', "men snart kommer regnet så det är bäst att njuta nu medans vi kan."

 
Hade bestämt mig för att inte kolla på FA-cupfinalen i lördags mellan Chelsea och Arsenal men likväl satt jag där laddad till tänderna framför rutan. Och vilken match det blev sedan. The Gunners avslutade sin "miserabla" säsong med fin skalp och trofé. Londonlaget visade redan från början rätt attityd och tog tag i taktpinnen och även om 1-0 målet är omdiskuterat vann laget välförtjänt. Tysken Mertesacker! Hysénklass på den grabben. Och tack vare titeln i lördags blir fransosen Wenger kvar i London minst tio år till men knappast tysken.
 
På bilden ovan har ni Peter Storey (född 7 september 1945) -  "a little bit of character" om man säger. Började som högerback men flyttades senare upp på mittfältet där han huserade med sina hårda spelstil. Storey var Arsenal trogen i princip hela sin spelarkarriär och vann bland annat Mässcupen 1970 samt dubbeln året där på.
 
Efter att ha lagt dubbarna i kylen försökte han sig på att driva bordell och pysslade lite med svarta pengar samt lite annat smått och brott. Skakade galler i ett par år. Så kan det gå när inte haspen är på.
 
Och som fefferoni på den berömda kebabtallriken: Finlands volleybollherrar klara för VM2018 i Italien och Bulgarien. Platsen säkrades efter en klockren kvalturnering. För tre år sedan gjorde Finland comeback i VM-sammanhang efter en paus på 32 år. Då slutade blåvita laget på en nionde plats. Nästa år hoppas vi på mer. Jag älskar inte volleyboll mer än livet men snudd på. Dags att boka biljett.

22 maj 2017

Vilken helg för Sverige

Det där VM-snacket om att VM har devalverats håller jag inte riktigt med om. Bra turnering på det hela taget. Många av de utslagna NHL-lagens stjärnspelare väljer att komma över Atlanten och ansluta sig till turneringen. Statusen på VM-turneringen har under de senaste åren höjts med flera snäpp. Kul. Nästa år är det dags igen - i Danmark. Då vill jag se Teemu Selänne tillbaka i prima gott skick. Hoppas Marjamäki lyckas i sina övertalningsförsök.

Man brukar säga att målvakten är halva laget. Det visade New York Rangers och Tre Kronors burväktare Henrik Lundqvist med eftertryck under finalmatchen mot Kanada. Vilken skärpa och vinnarskalle han besitter. Frisyren lika fantastisk som hans spel mellan stolparna. Inte en tillstymmelse till kardinalfel där inte. Total fokus från första nedsläpp. Tungan på vågen - helt klart. 

Men, vi snackar givetvis om små marginaler. McKinnon hade en ypperlig chans att avgöra i förlängningen men missade målet med några centimeter. Och i straffläggningen som följde visade Lundqvist psykologiskt övertag. Darriga kanadensare hade ingen motmedicin överhuvudtaget. Vilken rysarfinal. Grattis Sverige och Tre Kronor. Bäst när det gäller.


Ishockey i all ära men den kanske största enskilda händelsen är väl ändå det som följer nu.
För första gången har en svensk utnämnts till kardinal. Vi talar givetvis om biskop Anders "Abborren" Arborelius, (smeknamnet är tydligen ett internt skämt, har jag fått höra), från Lund. Han blir nu påven Franciskus närmaste rådgivare. Arborelius kommer hädanefter att bistå påven i hans ämbete. En potentiell svensk påve? Det vore nåt det. Glöm inte heller helgonförklaringen av Maria Elisabeth Hesselblad förra sommaren. Det går bra för Sverige nu. Minst sagt.

21 maj 2017

Show Me How to Live


Semifinal 2

 
Ishockey-VM. Ikväll (läs: lördag kväll 20 maj 2017) visade den här gulliga kissemissen mer klös än finska lejon. Samtidigt, för mig är det fortfarande en gåta hur laget lyckades ta sig till semifinal. Vill också i samma veva passa på att gratta Tre Kronor till finalplatsen. Koforit. Hyvä yötä. Det är en dag imorgon också.

19 maj 2017

Bänk, groda och Bradbury

En kioskvältare vet vi alla vad det är. Uttrycket används ofta för att beskriva något som förväntas återkomma regelbundet under en längre tid. T ex: Camilla Läckbergs senaste deckare har blivit en riktig kioskvältare.

Bänkvältare (bilden ovan) är någonting helt annat men ändå inte. 

* *


Finsk-svensk översättning med inslag av ett engelskt ord. 

 *
Marjamäkis utskällda landslag är i semifinal. Hur gick det till? Jag befinner mig fortfarande i ett chocktillstånd men det börjar så sakteliga sjunka in. Steve Bradbury-känsla men med den stora skillnaden att ingenting är vunnet än.

18 maj 2017

Rit-Janne

4-4-2. Janne Andersson tog över tränarrollen för det svenska landslaget i april 2016. Här ritar han upp spelsystemet som är det mest vanliga inom dagens fotboll. Målvakten som ofta glöms bort är också på plats.

16 maj 2017

Kammen

Det är lite som med muckarkammen men med den skillnaden att här är det inte dagarna som räknas utan klavertrampen. Och det börjar bli ont om piggar kvar på Trumps kam.