Lyckokänslan spred sig igenom den kvava och varma salen. Det var lättare att andas nu eftersom vi rensade luften. Dörrar öppnades. Vi talade samma språk. Visades det sig.
Det växte fram en värme, kärlek och respekt. En stark vänskap. Med människor. På nolltid. Från början kände jag inte dessa själar men insåg efter en stund, att avståndet oss emellan är litet, oerhört litet. Vi är av samma skrot och korn, varandras spegelbilder i en krackelerande tid.
Vi är varandras luft, vi andas, samma luft. I samma värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar