12 augusti 2015

Nu och då



Spjutet har landat och på östfronten nytt. Det var väl för väl och glädjande nyheter. I Kuortane i lördags hivade Sanni Utriainen, 24, iväg pinnen så att nackhåren reste sig. Resultatet och perset 63.06, det längsta finländska kastet på över åtta år, innebär att hon kan kvittera ut en VM-plåt. Med andra ord, finländskan kan packa ner mössa, ett glatt humör och spikskor i trunken och bege sig till Peking med huvudet högt.

Lyckas hon med samma prestation som i Kuortane kanske hon kan nå en sjunde-åttonde plats i finalen (30.8), och då tar jag i så att jag spricker, men först skall ett nervdallrande kval (28.8) klaras av. I den finländska spjutstatistiken, med nuvarande spjutmodell, är bara Tarvainen, Ingberg och Kolkkala snäppet bättre.


När jag ändå är i farten och spjuten viner runt öronen vill jag passa på och presentera Anna Verouli. Grekiskan vann, till hemmapublikens stora förtjusning, EM guld i Aten och året dateras till 1982.

Några år därefter, har jag för mig, jag vill inte ens kolla upp det, ertappades hon med byxorna nere och tassarna i brödrosten. Verouli testades positivt för nandrolon, om jag inte missminner mig, i samband med OS 1984.

2 kommentarer:

lassepostis sa...

Kul med Finskan,traditionen håller i sig. Stora mästerskap i friidrott är speciellt. Man glädjs av atleternas rekordsänkningar som tyvärr allt för ofta visar sig vara uppnådda via otillåtna substanser. Hoppas Tourneus kan skrälla efter en problemfylld försäsongen, och även lyfta fotbollslaget.


Tommy sa...

Visst. Det är nåt speciellt med Finland och spjutkastning. Så har det nästan alltid varit. De finska spjutherrarna räddar alltid nationen i friidrottstävlingar. Räknar kallt med en medalj, eller två, i stundande VM. Tero och Antti.

Tornéus! Visade i OS i London 2012 att han kan vara med och slåss om medaljerna, visst slutade han snöpligt fyra då? Men som sagt var, som du säger, hans skador kan sätta käppar i hjulet för en framskjuten placering....vi får se...Khaddi Sagna i längden?