Det här är droppen. Kan vi cyklister aldrig lämnas i fred, blott för en sekund? Ständigt detta klankande på oss som trampar pedal. Ren och skär förföljelse, ja, det är vad det är.
Förstår till fullo vederbörande som smiter in och ner i tunneln, så mycket som det regnar här i Stockholm för tillfället. Ingen skada skedd. Allt i sin ordning. Varför denna uppståndelse?
- -
"Du är en fin tjej, du!" sa jag till 11-åriga dottern Claudia.
"Tack det samma, du."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar