5 april 2015

I'll be Bach


Det finns förmodligen statistik på hur Bach-lyssnandet skjuter i höjden under påskhelgen, men den användes i så fall inte som ett av försäljningsargumenten när en rad världsartister i veckan lanserade strömningstjänsten Tidal - det uppmärksammade pressjippots mest explicit religiösa inslag var i stället att en av delägarna, Madonna, kravlade upp på ett bord med ett krucifix om halsen, skriver Björn Wiman, kulturchefen på DN i dag.


Nåväl. Johannes- och Matteuspassionen. Det var i Leipzig Johann Sebastian Bach (1685-1750) skrev sina mästerverk, nyss nämnda. Och bägge avsedda för gudstjänstbruk. Matteuspassionen har beskrivits som en av den västerländska civilsationens främsta konstverk. "Den som fullständigt glömt kristendomen, hör den här som ett verkligt evangelium", yttrade skeptiske filologen Friedrich Nietzsche (1844-1900).

Efter sin bortgång glömdes Bach bort, han placerades så att säga i malpåse, och det mesta av hans musik ratades. Det var först 1829, när den kompositören Jakob Ludwig Felix Mendelssohn (1809-1847) satte upp Matteuspassionen, som en bredare publik började digga Johann Sebastian igen....

Nej. Nu blir det kaffe! Minst två muggar. Sedan skall jag läsa Eric Metaxas bok Bonhoeffer i en kvart.

På återhörande.

Tommy

Inga kommentarer: