Inalles sex stycken kortfilmer avlöstes i raskt tempo och det var framför allt en som gav mig vingar att flyga vidare och inse att det aldrig är för sent att se hoppfullt på framtiden. Kortfilmen jag talar om och gärna haussar upp är Åsa Foughners dokumentär Aldrig för sent – gympagrupp 90+ där inträdeskravet är att deltagarna inte får underskrida 90 bast. Filmen hade premiär 2012, på Göteborgs filmfestival.
Initiativtagaren till denna legendariska grupp heter Göran Murwall, läkare, och hans huvudsyfte med ensemblen är att öka deras styrka och kondition och samtidigt skapa en social kontaktpunkt. Gruppen har sitt fäste i Nacka, Sickla hälsocenter. Medelåldern ligger på 93 år.Olle, med efternamnet Lalin, började sin gymbana som 97-åring och i maj detta år når han den respektabla åldern av 100. Skämtsamt kan man i filmsammanhang säga att Olle är ”hundraåringen som försvann in i ett gym”. Å andra sidan, Olle har genom alla år motionerat regelbundet. Han är ingen duvunge, i motsats till sin fru som bara är 93!
Och det är ju inget okänt begrepp att kropp och själ hör ihop. Ett underskattat faktum. Forskningen om träning visar också sitt tydliga spår. Jan Lexell, forskar på området, säger att, ”träning kan återskapa ett bra liv. Alltfler studier tyder på att den även kan förebygga demens och skjuta upp allvarliga konsekvenser av olika sjukdomar".
Träningen skall vara lustfylld, det är essensen av Foughners pärla till dokumentär. Små enkla rörelser gör dig starkare, även högt upp på ålderns skala.
Med gympagruppen 90+:arn på näthinnan vandrar jag ut från salongen med ett leende på läpparna samtidigt som låten Staying alive dundrar i skallen. Feel good.
*10-11 april 2014
◙
Denna dag når min mor respektabla 82 vårar. Hon är med andra ord bara barnet jämfört med lirarna ovan! Nu skall jag slå en pling för att gratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar