30 december 2014

Natten är dagens Quiz

-"Bara dumt att sitta uppe i natt. Du kan ju kolla på text-tv dagen efter hur matchen slutade!", påpekade dottern i gårkväll.


♪ ♪ ♪


Det har blivit lite av en tradition här på bloggen att summera bokåret. Därför tar jag tillfället i akt och presenterar årets skörd. Igår kastade jag mig förresten in i John Williams Stoner men den får räknas in på nästa års konto, ja, om vi får leva och Herren vill.


Boianjiu - Det eviga folket är inte rädda
Larsson - När det känns att allt håller på ta slut
Andersson - Egenmäktigt förfarande
Wallgren - Havsmannen
Lundberg - Det här är inte mitt land
Paasilinna - Domedagen gryr
Donner - Slå dig inte till ro
Gysing - Ett år av maniskt löpande
Bergdahl - Ljudmila från Tjernobyl
Sereny - Albert Speer och sanningen
Hansson - Det sista vi har är våra kroppar
De Botton - Religion för ateister
Gelin - Det amerikanska löftet
Wattin - Herr Isakowitz skatt
Fallada - Ensam i Berlin
Clezio - Färder i filmens värld
Modiano - Lilla smycket
Fox - Förtvivlade människor

♪ ♪
 
 
Bjuder på QUIZ-raket så här dagen innan Nyårsafton. Känner ni igen någon av lustigkurrarna? Lycka till.
 

28 december 2014

Lägesrapport

Lägesrapport. Snart är 2014 över. Det kan vi väl alla vara överens om, även över blockgränserna. Ingen ska behöva väcka misstroendevotum mot det faktum att det återstår typ tre dygn av året. Vi kan alla skriva under decemberöverenskommelsen.

Julaftonsfirandet. Lugnt och fridfullt. God stämning. Munterhet, inga sura miner. Rörlighet och ödmjukhet i köksregionen. Rätt fokusering.I anfallszonen d v s vid matbordet har attackerna skett, framfusigheten enorm. Många köttbullar att åka på. Helt enkelt, vi har sprallandes glidit runt och firat jul. Revbensspjällen lyckade, med starkvinsglögg och ingefära, för att inte tala om kålrotslådan som smakade mumma!

Ja, julsäcken är tömd och magsäcken fylld. Nöjda och belåtna. Jag är tacksam. Å andra sidan, den bulimiska TV- konsumtionen har dock varit på gränsen till det tillåtna. Sällskapsresor, Sune i Grekland och en hel del JVM-hockey har stått på programmet. Hur orkar vi? Karl-Bertils julafton missade vi inte heller, den hör liksom till. Ingår i julkitet. Ja, och så blev det dessutom en joggingtur tidigt på juldagen. Inte fy skam.

Efter avslutat blogginlägg har jag för avsikt att dra mig tillbaka till favoritfåtöljen och fortsätta läsandet av Förtvivlade människor. Och om jag riktigt spetsar öronen kan jag höra, från vardagsrummet,  Miles Davis strömma ur den gröna Bluetooth-högtalaren. Den gröna vågen! Funkar utmärkt.

Tak og på gensyn./Tommy

21 december 2014

21 december

Illa! Provsmakning av juleglöggen renderar i irriterande fläckar på soffan. Det suger. Kletigt och petigt. Går ej att dölja. Bakpulver. Salt, eller var det citron? Skållhett vatten. Vin äger! Glögg suger. Så var det nog. Stressen är total. Hispigt. Allt skall ju vara klart. Ingenting får gå fel. Om ett par dagar smäller det, ju. Som vi har längtat.

Fint och mysigt är ledorden. Granen är klädd. Kanske man hinner putsa fönstren än en gång? Aktivitetsband? Behövs inte. Benen på ryggen, is i magen. In i kaklet. De sista klapparna skall inhandlas, kanske i morgon eller på tisdag. En kamp mot klockan. Putsa silvret. Damma. Blöta. Luta. Smutta. Baka. Kladda. Var är julslipsen? Ingenting får s(k)inka frosseriets högtid. Vad är det vi håller på med?

Och i vanlig ordning skall det trätas om vilken jullåt som är den bästa.

- -

Tidigare idag. Hockeymatchen Sverige-Finland. Tredje perioden. Tamt. Intetsägande. Öppna landskap.  Spelarna åkte ju bara runt och fyllde år. Julstämning. Förresten, ingen kan säga "Häschli" (Hersley) på ett så övertygande sätt som expertkommentator Lückner. Och den där Salmela - puckkär som få.

-
 
Handbollen, ja.  Match om tredje pris. Sverige bronsmedaljörer. Enormt bra gjort. Gulldén MVP.
Målvakten Johanna Bundsen, sicken matchvinnare. Kul. Oväntat. Underhållningsvärdet är högt när det gäller handboll. Vem som tog hem guldet? Hörde jag frågan? Norge så klart. Sjätte guldet i ordningen.
 


92%


17 december 2014

Hört idag och annat plock

I affären. Kund till expediten:
 
-"Vänta. Jag har en massa 1-kronor jag vill bli av med så slipper jag ge dem till tiggardrägget här utanför, hehe!"
 
_
 
 
På gatan. Stressad mamma till sitt bångstyriga barn:
 
-"Om du inte skärper till dig nu, unge, så lovar jag att ringa till tomten och då blir du allt utan de där klapparna du önskat dig till julafton. Jag lovar. Skärp till dig nu, för faan!"
 
....allt medan snön faller och stressen accelererar.
 
◙ ◙
 
"Jimmie med ett järnrörsgäng" till melodin Staffan var en stalledräng. Nej. Jag vägrar. Jag klarar inte mer. Jag stänger ner.
 
 
Svensk-finsk översättning:
 
Herr talman - Herra talimaani

14 december 2014

Rapport från innebandy-VM 2014

Hur kommer Sverige att spela i power play? Fem mot fyra.
Vad är det som gäller inför matchen? Full pung.

Iraeus är en sargrunkare.
Bollen är en schweizerost.
Estländarna saknar handleder.
Det är en lekstuga.
Målburen är rörlig.

Det är svårt att lugna ner sig när man är uppe i varv.
Offensivt är det en rejäl uppförsbacke för Schweiz, defensivt en nerförsbacke.
Spelaren står upp och är grinig.
Det är en oerhörd jättefilmning, jag har svårt att sitta still i kommentatorsbåset.
Finland spelar svinigt värre men domaren är blind.

13 december 2014

What's Up


 
 
Michael Landau - Robben Ford - Jimmy Haslip - Gary Nowak. Mer behöver inte sägas!
 
- - -
 
Läser Lena Anderssons kolumn i dagens DN där hon klarsynt skriver att, "det går inte att förhandla med partier som inte kan förlora något i förhandlingen. En förhandling där ena saknar skäl att kompromissa är mer underkastelse än förhandling."
 
Avslutningsvis binder hon ihop kolumnen med: "prata med" missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt - men inte förhandla.
 
Detta får bli lite som dagens understatement!

2 december 2014

Lucköppning igen



Det är i början av  december så nu kan vi officiellt släppa loss julmusiken på alla cylindrar. Kanske ni redan tjyvstartat?  Och var du än befinner dig kommer den att ljuda i dina öron. Låt den vagga dig till sömns. Starta tidig morgon med fräsig julelåt och låt ditt stomatolleende smitta av sig på dina nära och kära. Sjung med i texterna eller skriv en egen låt! Det är upp till dig och kom ihåg: var dig själv bara. Ingenting är fel bara det blir rätt. Mysigt är bara förnamnet. Jultoppar.

1 december 2014

Lucköppning

Chefen för en elektronikindustri intervjuades. "Hur kommer det sig att just ni råkar snubbla över alla såna här nya elektroniska upptäckter?", frågade journalisten.

Direktören pekade på ett stort forskningslaboratorium tvärs över gatan och svarade: "Ser ni den där byggnaden? Det är vår Snubbelavdelning, som vi har för just det ändamålet."

30 november 2014

Huvudet på spiken

Hygien: När man är renare än man behöver vara.

Hemmet: Den plats där man vet vad pyttipannan är gjord av.

Bevingade ord: Såna där som är som bortflugna just när man behöver dem.

Takt: Förmågan att hålla tyst innan någon annan ber en göra det.

27 november 2014

Vanligaste sjukan



Det stora jeansdecenniet, 70-talet, med ca 200 olika märken på marknaden. Kvinnan t.h. sitter rätt, mannen däremot sitter fel. Det är hans trånga jeans som gör  han måste sitta nedhasad på yttersta kanten av stolen - och därmed lägga grunden för en ytterst dålig rygg. Detta är en förstasidesartikel i Svenska Dagbladet sommaren 1977.

Ja, vi hade fått våra tajta jeans och under större delen av 70-talet kunde vi se dem överallt, jeans som satt som gjutna på kroppen, men utan hudens naturliga elasticitet vilket vi mycket påtagligt kunde få känna på. Och när man väl fått på dom satt de som pansar och blev ett fysiskt handikapp för sin bärare. Och sedan var det ju det där med att de fastnade i cykelkedjan....

25 november 2014

På TV

Jag har ägnat en hel del tid åt att hjälpa TV4 på traven med startlistan inför nästa års mycket populära Så mycket bättre (säsong 6) och nu är ni förstås nyfikna på hur den kommer att se ut. Jag har slagit pannan blodig, det skall ni veta, slitit hårtussar och kommit fram till detta stjärnfält. Håll till godo:

Hasse Andersson (Kvinnaböske)
Pernilla Wahlgren
Danny Saucedo
Alban Uzoma Nwapa (Dr Alban)
Arja Saijonmaa
Uno Svenningsson
Anne-Lie Rydé

23 november 2014

Aleksis Kivi

Bland rökpörten och spiltor, ni vildmarkens gråa vargar! Det är dags att damma av Aleksis Kivi. Han hette egentligen Stenvall i efternamn. Han föddes i Nurmijärvi 1834, Palojoki by, i ett mycket fattigt hem där fadern var skräddare. Aleksis lärde sig läsa först vid 17 års ålder då en gammal sjöman tog sig an honom och undervisade honom svenska. Sedan gick allt mycket fort. Som 23-åring tog han studentexamen varefter han började skriva, först på svenska men snart på sitt eget modersmål.




Kivi blev, och det är ingen underdrift, en banbrytare för den finska litteraturen och redan som 26-åring fick han Finska litteratursällskapets pris, en prestigebelöning, för sin roman Kullervo. Kivi levde utblottad och hans diktarbana kanske aldrig hade kunnat fullföljas om han inte råkat träffa kalaskokerskan Charlotte Lönnqvist, som bodde på en gård i Sjundeå, utanför Helsingfors. Kivi bodde hos henne. Damen ifråga var hans stora hjälpreda.


I Sjundeå utvecklade sedan Kivi en våldsam aktivitet. I rask takt var han klar med Sockenskomakarna och 1869 kom en enaktare. Lea, som hade en biblisk prägel. Och som kronan på verket leverade han Sju bröder, först i bokform och sedan som skådespel. Framför allt har ju Sju bröder blivit en folkkär klassiker på teaterscenerna. Och det är kanske i Sju bröder som Kivi bäst målar upp protypen för den envise och uthållige finnen, det vi kallar för finsk sisu. Och till detta tillfogar vi även knivar och rejäla intag av alkoholhaltiga drycker.


Bara drygt ett år efter att han skapade Sju bröder drabbades han av psykisk ohälsa och hans liv försvann in en tät dimma. Redan 1872 lämnade han jordelivet, endast 38 år gammal.

21 november 2014

Återkomsten

När det gäller film finns det alltid något för någon, jag drar paralleller till ett gigantiskt buffébord. Och vi är överens om att filmen som konstform ligger i betraktarens ögon och där av högst personlig att bedöma. En filmupplevelse generar ofta, i gemensamma diskussioner efteråt, i känslan av att det inte alls var samma film man just såg. Så olika kan intrycken vara från en och samma film.
Den ryska filmen med titeln Återkomsten i regi av Andrej Zvjagintsev är en pärla  som fallit i glömska. Fram till för två veckor sedan hade den gått mig obemärkt förbi och därför vill jag inte kalla mig för cineast!  Inte än. Råkade få tag i den av en slump, på vinst och förlust. Nu vill jag lyfta upp den på en given piedestal på filmkonstens himmel. Ja, jag vill slå på stora trumman. Zvjagintsevs mästerverk har cementerat sig fast på min alldeles personliga tio-i-topp-lista över filmer jag sett.

Återkomsten premierades bland annat med Guldlejonet i Venedig 2003 och året där på erhöll den en Guldbagge i kategorin för bästa utländska film. Om jag inte är helt fel ute, så är filmen regissörens debut i sammanhanget.

Filmens handling: Fotbollspelandet avbryts, bröderna Andrej och Ivan rusar hem en eftermiddag, för att i nästa sekund hitta sin far, i moderns sovrum. Var han varit under 12 år? Och vad är faderns egentliga anledning till återbesöket efter alla dessa år i ”karantän”? Hans återkomst i hemsfären, likt en Kristusfigur, blandas med misstro och hatkärlek, främst hos den yngre sonen, Ivan. Fadern visar sin makt, han avskyr svaghet och klagan, och tar med sönerna ut på ett äventyr som varar i närmare en vecka, det som bara skulle bli en helgutflykt. De hamnar på en fjärran ö lång ute någonstans i vildmarken.

Tempot är långsamt, vilket inte förtar helhetsintrycket det minsta, tvärtom; man sugs in i de dramatiska undertonerna som råder mellan den kylige fadern och sönerna. Gestaltningar är magnifikt framförda, närvaron är total.  Och så gott som alla scener är filmade utomhus.  I slutskedet, den med roddbåten i ett dimlandskap, är rent ut sagt filmhistoria!

Det här en film som har många bottnar och genererar många frågetecken. Det kanske inte finns några givna svar till det som utspelas i detta drama. Symboliken där med hopptornet, vad vill den berätta oss? Och det sa jag inte, som för att understryka filmens genialitet: fotot är enastående.

17 november 2014

Min häst

Såg en intervju med deckardrottningen Läckberg härom kvällen där det framkom att hon besvarat allas vår Leif GW Perssons kritik - han har ju jämfört hennes författaskap med "Min häst" - med att skicka en årsprenumeration av nämnda tidning till hans kontor på Rikspolisstyrelsen. Stor humor.

12 november 2014

Red Army på filmfestival

Ingen har väl missat att Stockholms filmfestival fyller 25 år? Pågår som bäst. Som vanligt ett fullspäckat mångsidigt program, över 200 aktuella filmer från hela världen. Den världsberömda kinesiska konstnären Al Weiwei har erbjudit festivalen en is-skulptur som skådisen Uma Thurman avtäckte tisdagen den 4 november på Norrmalmstorg. Ja, ett hejdundrande filmfestivalfyrverkeri av största dignitet. Ett kalas för varje sinne och smak.
  
 
En film som jag har högt på listan och som jag gärna vill se är Gabe Polskys hockeydokumentär om det sovjetiska ishockeylandslaget som under 80-talet spelade bättre och vackrare än något annat lag, en fulländad hockey i ett parallellt universum. Dock, svårt att få tag i biljetter har det berättats för mig. Jag får ge mig till tåls, i sinom tid dyker den väl upp i en TV-ruta eller något i den stilen. Får se vad jag hittar på?

Är man det minsta intresserad av ishockey - eller bara närtidshistoria i största allmänhet - är "Red Army" ett måste, skriver Mattias Dahlström i festivalprogrammet.

Ja, och det vore mig förmätet, ett sätt att dumförklara er, att räkna upp namnen på de fem herremännen på bilden ovan. Ni kan dem redan, för evigt inskrivna i minnet och hockeyhistorien.

9 november 2014

Kvällens insta


Älvsjö centrum


Retro. Kassettband.
 

Frågan.
 

Strumpvin.


Steely Dan.

8 november 2014

Ryggar




Nya inköp. Logistikproblem. Hyllmetrarna räcker inte till, inser jag. Tryckt stämning. Ett stillsamt kånkande fram och tillbaka. Varsam hantering. Ryggar tillbaka, hittar dubbletter. Bestämmer mig för att skänka dem till Myrorna.

En Paasilinna till! I samråd bestämmer vi oss för att placera Paasilinna, de är uppe i tjugotvå nu, tillsammans med Waltari och Linna. Så får det kanske bli. Och vad skall vi göra med det rysk-svenska lexikonet? Mankells? Loppis? Klockan är sen. Får sova på saken.

5 november 2014

Snacka med en vägg


Jag hade för avsikt att skriva en dialog, kryddad med undertexter, men jag skippar det, kanske lika bra. Bilden är talande nog.

En svensk hockeylirare sade en gång att det var som att köra in i en vägg, om man försökte tackla farbrodern med CCCP på tröjan.

4 november 2014

Råd och analys

"The mornings after Kenny had stayed out, beyond the last bus, until he'd had to bum a ride or pay for a cab and got home to find Monica faking sleep, faking because she never slept that quiet, those mornings, she'd only put her own cup of coffee in the microwawe. Never his."

(Chuck Palahniuk - writing advice)

 - - - -
 
"Laget gör en riktig riktig bra match mot ett riktigt riktigt bra lag."
 
(Lars Lagerbäck - fotbollsanalys)


1 november 2014

Fallada

Det är svårt - för att inte säga en omöjlig uppgift - att på ett futtigt blogginlägg sammanfatta Hans Falladas händelserika och brokiga liv. Jag låter bli. Komprimerar inlägget.

Fallada, eller Rudolf Wilhelm Friedrich Ditzen, som var hans riktiga namn, föddes 1893 i Greifswald. Hans liv kom att bli mycket dramatiskt med inslag som dråp, förskingring, självmordsförsök, mentalsjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk. I 18-års åldern var han tvungen att lämna gymnasiet då han dödat en kamrat i duell samt kort därefter gjort ett självmordsförsök. 1923 hamnda han första gången i fängelse på grund av förskringring.

Det var först efter succén med Kleiner Mann, was nun? som han kunde börja leva på sitt skrivande och året var 1932. Trots censur och politisk förföljelse valde ändå Hans Fallada att stanna i Tyskland under kriget och räknas numera som en av landets verkligt betydelsefulla 1900-talets författare.

Jag har läst 110 sidor i Ensam i Berlin och den griper verkligen tag i mig. Boken gavs första gången ut i Sverige 1948 med titeln En mot alla, då med flera centrala avsnitt strukna. Fallada dog för övrigt 1947, några månader innan boken publicerades.

31 oktober 2014

Hallå


1900-talets sista stumfilm. Såg den härom natten. Aki Kaurismäki levererar sin vana trogen. Och musiken är ändlöst vacker. Och Kati Outinen är magnifik som vanligt. Från 1999. IMDB betygsätter med 7.0. Jag ger den 9.0. Punkt slut. Om ni inte har sett, se den!



Herkules und Bonbon klurar. Upphöjda slappsvansar. Konversationen dem emellan är avspänd. Så är det inte alltid men för det mesta är de fina kompisar. Burmese eller burmesar, där.

25 oktober 2014

Koforit goes food

Människan lever icke allenast av bröd. Nej, en och annan varmrätt slinker också ner. Utav bara farten. Rätten som snart presenteras har seglat upp som en av favoriterna och har följande namn: houngsglacerad fläskfilé med ugnsbakad potatis och grönsaker (4 portioner).

4 bitar fläskfilé á 100-150 g smör till stekning, skippa margarinet! 4 msk flytande honung, salt och peppar. 4 bakpotatisar (modell bauta), 1 msk smör, i rödlök i strimlor, 1 tsk vinäger, blandade grönsaker t ex morotsslantar, sockerärter, haricots verts, 4 msk matlagningsyoghurt.

Bryn filéerna i matfettet. Pensla dem med honung och krydda med salt och peppar. Sätt in i ugn 175 grader, ca 20 min, eller tills de är genomstekta.

Skiva bakpotatisarna tunt, använd osthyvel, fungerar bra men akta handlederna. Fördela dem, potatisarna alltså, på en smord plåt och baka dem i ugnen ca 15 min, här hos oss 50 min!, eller tills de är genomstekta och gyllenbruna.

Hetta uppe en kastrull och lägg matfettet och strimlad rödlök. Häll i vinäger och grönsaker. Börja med den grönsak som har längst tillagningstid, t ex morötterna. Tillsätt haricots verts och sockerärter när morötterna är nästan mjuka.

Fördela potatisskivorna på tallrikar och lägg på grönsaker och fläskfié.

Servera med matlagningsyoghurten.

Till denna anrättning, förslagsvis, något chilenskt i 150 kronors klassen. Smaklig måltid.

_ _
 
Fotboll. Resultaten gick inte min väg idag.  Först förlorade Leeds hemma 1-2 mot Wolverhampton. Och i La Liga vann hemmalaget Real Madrid med 3-1 i ett elektriskt EL Clásico. Noterbart är att Suarez spelade sin första match på fyra månader. Han assisterade Neymar vid ledningsmålet men vad hjälpte det. Barca är inte på bettet. Än.


_ _

Har skrivit upp denna i min svarta bok. Väntar i pipelinen.

21 oktober 2014

Allt är stilla

-"Vad är det? Är du arg?"

Jag svarar inte.

-"Du borde gå och lägga dig, kvällen är sen."

Jag sitter kvar orörlig framför datorn med ett tomt ark ironiskt stirrande på mig. Varje spår av ord har utplånats. Jag stirrar in i: INTET.

Allt är stilla. Avstannat.

 
Tänker på den där kyrkoherden, pastorn. Han som skall köpa ny bil, han vill väl ha en med lite prästanda.

20 oktober 2014

Det lyser

 
 
Jag går tillbaka för att se om någon släckt men, nej. Det lyser.

19 oktober 2014

Nattens finne

Tog tre matcher men nu är väntan över. Jori Lehterä, 26, kan andas ut. Den väldige finländaren, med det smarta spelsinnet, lyckades i segermatchen mot Ariozona Coyotes äntligen göra sitt första NHL-mål. Inget märkvärdig strut alls.  På pass av Steen bröt han in från vänsterkanten och hittade, med ett snärtigt skott, en glipa vid första stolpen, ett mål som betydde 5-1. Såg inte helt otagbart ut. Mv Smith stod och sov för ett ögonblick.



I segermatchen, 6-1 till slut, stod Lehterä , med fyra säsonger i KHL, dessutom för två målgivande passningar och var en av matchens förgrundsfigurer tillsammans med tremålsskytten Jaden Schwartz. Bra kväll för St. Louis med andra ord. Och säkerligen måste det kännas extra skönt för den gänglige finnen att måfabrikationen äntligen har kommit igång. Pressen har släppt. Nu lär det bli fler trevliga stunder för St. Louis, med  centern Lehterä som härförare. Nu har han ångan uppe.

Kuriosa i sammanhanget.  Lehterä är för övrigt den 116:e finnen som lyckats med att näta i NHL-historien. Bara det är ju värt en kopp kaffe med ett wienderbröd där till.

18 oktober 2014

Toppfilmer

Filmer. Det där med listor. 10-i-topp-lista. Lika svårt som alltid, att välja och vraka ur ett digert arkiv. Fick frågan härom dagen: Vilka filmer som skulle hamna på min/din tio-i-topp? På rak arm, när man får den hedervärda frågan kastad så där i ansiktet under en uppsluppen kafferast, utan betänketid, så är uppgiften övermäktig men med lite distans och tankearbete så kan den se ut enligt följande:
  1. Festen (1998) - Thomas Vinterberg (regi)
  2. Lida (1990) - Rob Reiner
  3. What ever happened to Baby Jane (1962) - Robert Aldrich
  4. In to the wild (2007) - Sean Penn
  5. Wild at heart (1990) - David Lynch
  6. Delicatessen (1991) - Marc Caro, Jean-Pierre Jeunet
  7. Amarcord (1973) - Frederico Fellini
  8. Svart katt, vit katt (1998) - Emir Kusturica
  9. Fula, skitiga och elaka (1976) - Ettore Scola
  10. Schindler's list (1993) - Steven Spielberg
Utanför listan hamnar sådana storfilmer som Spartacus (1960, Stanley Kubrick), Amelie från Montmartre (2001, Jean-Pierre Jeunet), Livet är ett mirakel (2004, Emir Kusturica), Mannen utan minne (2002, Aki Kaurismäki), Fåglarna (1963, Alfred Hitchcock), Lost in translation (2003, Sofia Coppola) och i princip allt av Polanski, Haneke och Allen. Och då har jag inte ens nämnt Okänd Soldat (1955, Edvin Laine) och Tyrannosaur (2011, Paddy Considine). Ja, ni ser. Svårt som bara den.

14 oktober 2014

Ingenting har hänt



Blicken löpte långsamt över skogsbrynet, men där fanns ingen. Ingenting rörde sig, ingen stod där. Inga ljud hördes över trakten. Det var ingen i vägen. Ingen iakttog mig. Inga träd växer till himlen, tänkte jag. Plockade fram penna och skrev i min svarta bok:

0-2. Fiasko.

Sedan traskade jag vidare, som om ingenting hade hänt.

13 oktober 2014

Feelgood



Film. Indisk familj, på flykt, flyttar till södra Frankrike, startar restaurang efter vissa problem (skrotbilden som familjen färdas i kollapsar i en avkrok) mittemot en annan restaurang, en lyxkrog, belönad med en stjärna i Michelin-guiden. Historien är hämtad från en bok av Richard C. Morais och för regin står Lasse Hallström.

Efter knölig startsträcka, den indiska familjen utsätts för rasistiska påhopp, skapas band mellan de två restaurangerna och ljuv musik uppstår bland kastruller, kräftstjärtar, tikka masala och kryddor. Spännande aromer blandas. Kärleken börjar spirar, bland annat mellan de två unga kockarna, på vardera sidan av vägen. Främlingsfientligheten byts ut och vänskap tillträder, och som vi säger, förbrödring över kulturgränserna.

Det är en mycket varm och vacker film; matbilderna, landskapen. När jag sitter där, på Victoria, i den halvfulla salongen, har jag stor lust att plocka fram mobilen och springa fram till duken för att instagramma. Ibland tenderar filmen att bli för sötsliskig men det gör mig ingenting. En feelgood-rulle som får oss besökare att må bra i höstkylan.

Men, vad har hänt med Helen Mirren? Knappt jag känner igen henne längre. Hon börjar mer och mer likna Nicole Kidmans mamma! Måhända att båda går till samma operationsklinik. Sak samma. Filmen ger jag högt betyg, Och det är skådespelarna som drar det stora lasset.

11 oktober 2014

Finland-Grekland

Fotboll. F-gruppen. EM-kval. Rejäl portion med kolhydrater till middagen, i morse tuggade jag i mig en stor tallrik med havregrynsgröt. En bra lördag så här i skymundan. Och medan detta skrivs sänker sig mörkret över Stockholm men mina tankar återfinns på en helt annan plats för tillfället.

Jag säger, Helsingors, Olympiastadion. Snart är det dags för ännu en i raden ångestladdade tillställningar. Talar givetvis om Finlands måstematch i kväll mot ett svårspelat och försvarsinriktat Grekland. Tänk, det är bara 10 år sedan Grekland tog hem EM-titlen. Laget vann överraskande 1-0 (Charisteas, ja ,ni kommer ihåg) mot värdlandet Portugal. En veritabel bomb, den gången. Grekland har inte rosat marknaden direkt efter EM-vinsten. Nej.

Vi bör poängtera att Grekland kvalificerat sig för VM tre gånger (1994, 2010,2014) och i EM-slutspelet har de grekiska filosoferna visat upp sig vid fyra tillfällen. Finland har aldrig deltagit i vare sig till VM- eller EM-slutspel. En sanning som är svår att smälta men så är det. Fotbollen är nationalsport i Grekland men i Finland är den långt nere i källaren. Där har ni lite av förutsättningarna inför kvällens viktiga EM-kvalmatch.

Nu är det upp till bevis. Skall Finland kvalificera sig till sitt första mästerskap i EM krävs det vinst i kväll. Annat än tre poäng vore en skuffelse för det törstande finländka manskapet.  Blir inte lätt men jag sticker ut en kraftig stortå och tror, det måste jag göra, att Mixus lärjungar vinner med 1-0 (Eremenko på frispark). Jämnt blir det hur som helst, det brukar det bli när de här två lagen möts, förutom 2001(?) när finnarna tvålade till "den hellenska republiken" med osannolika 5-1. Finland har också en torsk med 1-8, från slutet av 70-talet, men den har jag föträngt.

Finlands startelva mot Grekland: Niki Mäenpää; Kari Arkivuo, Niklas Moisander, Joona Toivio, Jarkko Hurme; Alexander Ring, Tim Sparv, Perparim Hetemaj; Roman Eremenko, Riku Riski; Teemu Pukki....Jarkko Hurme?

8 oktober 2014

I den virvlande höstvinden

Singlande höstlöv. I mångfaldens skiftande färger. De dansar runt oss, fulla av liv. De lever ett eget liv i den vilda vinden. Några faller genast till marken och klibbar sig fast under en sko. Vi trampar på dem och släpar med dem i smutsen utan att desto vidare reflektera över det. Vi går på. Och inom kort skall allt sopas undan med hjälp av riklig snömängd.

På skolgården, i snålblåsten, byter idolkort ägare, några spelar fotboll, andra hoppar hopprep som om det vore sista dagen i deras liv. En till synes, på ytan, gungande och tillåtande miljö. Tysta överenskommelser och knivskarpa blickar.  En liten klick står utanför och tittar uppgivet och förnedrat på. Utsorteringen av människor sker redan i unga år.

Utanför Coop, han sitter där, vareviga morgon, med pappersmuggen och försöker skramla ihop till brödfödan. Han vädjar desperat om några extra kronor som kan skänka honom ro och en strimma av hopp, allt medan vi rusar förbi, i vår egen slutna värld, stressade med fulltecknade almanackor och skållhett kaffe. Vi har inte tid, det skaver. Det passar inte in i vår världsbild. Sverige – i ett land där alla skall må bra.

Och på Centralen är ännu ett tåg försenat. Det är lätt att spåra ur och skena iväg med tankar och förnuft. Det är svårt att vara människa. Vi värderas efter våra prestationer, det är inget nytt. Vi försöker passa in i normen, få ett kvitto på att vi duger. Det är en hets och en ständig jakt efter att få bekräftelse. En fullkomlig och hänsynslös strävan efter att bli ”normaliserade”. Vi är ju bara människor av samma skrot och korn, ja, av samma kött och blod.

Och när allt kommer till kritan känns det futtigt att i ett välmående land som verkar ha allt diskutera tiggarnas existensberättigande, för att nu ta ett exempel ur högen. Hur orkar vi? Kan vi lägga energin på någonting annat istället? Imorgon kan det vara din tur eftersom livet inte alltid är säkert utstakat. Det är en skör tråd och allt kan förändras över en natt. Vad vet du om din nästa där du sitter i din skyddade och kaffedoftande verkstad, med sju sorters kakor upp över öronen.

Och om sanningen skall fram så är det är inte lätt att få kontakt med andra, komma in i en gemenskap, inte ens för människor födda i detta avlånga land. Vi verkar inte speciellt intresserade av varandra längre. Vad kan det bero på? Måhända är vi så skeva i vårt tankesätt att vi är beredda att omfamna varandra bara om vi är stöpta i samma form. Allt medan löven ringlar ner och kylan biter tag i kind och ben. Och vad är väl ett höstlöv?

Aktuell bok och liga

På nattduksbordet. Danny Wattins "Herr Isakowitz skatt" bereder mig stort nöje. Boken är en på samma gång sorglig och humoristisk berättelse om ett av historiens mörkaste kapitel. Dramatiska livsöden, livsavgörande tillfälligheter och starka karaktärer som formats i skuggan av nazismen. Jag befinner mig för tillfället halvvägs in i alstret.

Hade annars svårt för några dagar sedan att bestämma mig för vilken bok jag skulle välja men lotten föll på Wattins. Fortsättning följer.


 
Tidigare idag försökte jag mig på att räkna antalet svenska hockeyspelare som spelat till sig en plats i årets upplaga av NHL som startar i natt, svensk tid.
Vad fick jag det till? 57 stycken? 59? Äh, skit samma. Det är lättare att plocka ut de finska dito: 25. Ingen Teemu och Saku. De har lagt - som vi alla hockeyentusiaster vet -  grillerna på hyllan efter lång och trogen tjänst. "Finsklaget" i årets NHL är Minnesota, fyra spelare varav en målis. Hur många minuter kommer lagkapten Mikko Koivu att snitta per match?

Vad mer? Phoenix har bytt namn till Arizona, annars inget annat häpnadsväckande, tycker jag. Spelarövergångar i vanlig ordning och jag hade - om sanningen skall fram - sett framemot att följa unge Kasperi Kapanens framfart i Pittsburgh Penguins men tydligen finns det ingen plats för honom när laget nu har spikats, trots att han inte alls gjort bort sig i träningsmatcherna. Enligt säkra källor har han återvänt till sin moderklubb KalPa, Kuopio. Kasperis far är den mer kände Sami men det visste ni redan.

Skall givetvis hålla extra koll på virvelvinden André Burakowskys framfart i Washington. Han kan bli ett utropstecken i världens bästa liga. Hans offensivlusta och tekniska kvaliteter är det inget fel på, de defensiva uppgifterna får lagkompisarna sköta om. Från Burakowskys klubba kommer det att rassla in poäng.

Text-tv:n och framför allt fjärrkontrollen kommer att nå kokpunkten. Och sidorna är: 235, 255 och 256. Yle teksti-tv. Vilket lag som får lyfta NHL-bucklan återstår att se. På papperet ser Chicago och Colorado starka ut. Återkommer med nedslag från NHL längre fram. Fortsättning följer.

4 oktober 2014

Grannfolket och Hemmer

Teaterföreningen Grannfolket uppförde "Fattiggubbens brud", ett drama av Jarl Hemmer, i mitten av 90-talet. För regin stod Lennart Harrysson och pjäsen framfördes x-antal gånger på Skeppsholmen inför fullsatta läktare. Trots en hel del bekymmer under arbetets gång, manfall i genrepet etc, lyckades teateruppsättningen framställa Hemmers drama med bravur. En fullkomlig succé!




Ovan ser ni några ur uppsättningen för fotografering. Inte den bästa skärpan i bilden men håll till godo ändå. Skärp till er!


Grannfolket har annars varit verksam sedan 1987 och spelar finlandssvensk och finländsk dramatik. Föreningen vill vara ett inslag i kulturutbudet i Sveriges huvudstad och sprida information om finlandssvenskt författarskap.

Ställer man frågan till regissör Harrysson om vad som skiljer en amatörskådespelare från en proffsskådespelare citerar han gärna Peter Brook, som har uttryckt det på följande vis: "Det enda som skiljer en amatör ifrån en professionell är att amatören slutar när motivationen tar slut."

Vem var Jarl Hemmer, egentligen? Den finlandssvenske författaren Hemmer föddes i Vasa, Österbotten, den 18 september 1893. Han tog livet av sig genom att skjuta sig för pannan i diktarhemmet i Borgå på Finlands självständighetsdag den 6 december 1944.

Skådespelet "Anna Ringars" skrev han som drama 1926 och som kortroman kallad "Fattiggubbens brud" några år senare. I "Fattiggubbens brud" som Grannfolket valde att kalla pjäsen, framträdde i symbolisk form Hemmers försonings- och förklaringstanke.

Hemmer grubblade annars över lidandets problem och gav uttryck åt en stark längtan att försona motsatserna i livet och därigenom nå fram till en inre harmoni. I sin mest betydande roman d v s "En man och hans samvete" (1931) - för vilken han belönades med ett nordiskt litteraturpris - försökte han med starkare intensitet än tidigare tränga lidandets och det ondas problematik in på livet.  Hemmer var starkt påverkad av Tolstojs lära och ständigt brottandes med de existentiella livsfrågorna.

2 oktober 2014

Kvällsfunderingar

Golvläggaren intog första parkett. Sedan försvann han, lack och golvad. En listig djävul.

Trubaduren fick vistidsanställning.

 
 
"Man blir inte fattig av att någon annan får en löneförhöjning, men man kan bli fattig om man inte längre har råd med något som plötsligt anses vara en social nödvändighet." -  Ekonom Tim Hartfords definition av fattigdom på 2000-talet.

1 oktober 2014

Malmö FF

Fotboll. Dubbelglädje för di blåe. Malmö som fotbollsstad kokar och glädjen står högt i tak. Inte nog med att laget ser ut att ha säkrat Allsvenska guldet så har det avancerat till fotbollens finrum d v s Champions League. Och ikväll möter Malmö FF grekiska Olympiakos i sin första hemmamatch i det penningstinna slutspelet. Är det någon match som malmöiterna skall vinna så är det just denna.

Malmö FF har givetvis ett gott självförtroende i sin hemmaborg men vi får icke glömma att Olympiakos i förra omgången hemmavann mot ett av Europas topplag Atletico Madrid. Olympiakos är med andra ord inget duvungegäng. Dock, hemma och borta är två vitt skilda saker.

Om jag skall tippa resultatet - och det gör jag gärna - i kvällens hyperintressanta drabbning så tror jag att Malmö gör, med hemmapubliken i ryggen, en gedigen insats och vinner med 2-1. Därefter är det roliga slut för pågarna. Kanske att laget kan knipa en pinne eller två till hemma men inte fler. Missa inte. TV 6 visar matchen med start 20:45. Inte långt kvar nu.



Hade ju gärna sett Pa Konate (bilden) från start ikväll men i den preliminära laguppställningen tar Ricardinho tillbaka sin plats på vänsterbacken. Konate visade senast borta mot Juventus och i play off till CL att han har kvaliteter sin unga ålder till trots. I Juventusmatchen uppvisade han en härlig entusiasm och en respektlöshet som kan bära långt. En favoritspelare. Här har Malmö och svenska fotbollslandslaget en riktig "comingman". Kom i håg var ni läste det först!

Nygammal text

I detta inlägg hade jag för avsikt att beröra riksdagsvalet 2014, t ex om det där syndromet när många istället för att lyfta fram egna budskap attackerar motståndarnas politik. Debattklimatet är ju som alltid oftast lågt, rena sandlådenivån, faktiskt. Men, nog om detta. Jag byter spår och ändrar riktning men ändå inte!

Efter välbehövlig sommarvila inventerar jag semesterns bokskörd och lyfter fram en utgåva, en så kallad pamflett, ur högen som heter Ljudmila från Tjernobyl (Ordfront). Och då är vi inne på kärnkraftsfrågan plötsligt. Ja, kärnkraften som energikälla. En källa som tål att diskuteras, inte minst med tanke på de följder som uppstår, såväl mänskliga och ekologiska, när olyckan är framme.

Nämnda bok handlar och påminner oss om vad som kan hända, om naturens enorma kraft och människans ofullkomlighet att helt hantera den. Det är ukrainskan Ljudmila Ignatenkos ord och minne vi får ta del av berättade för journalisten Gunnar Bergdahl. Då, 1986, alltså för 28 år sedan, var hon 17 år ung och förälskad. Framtiden såg ljus ut. I staden Pripjat skulle hon skaffa sig ett nytt liv, förverkliga sig själv, och bilda familj med sin käresta, brandmannen Vasilj.

Natten mellan den 25 och 26 april går larmet. Den havande Ljudmila hastar skräckslaget ut på balkongen. Hon ser brandbilar nedanför, får syn på sin make och ropar till honom: ”Vart ska ni?” Han svarar: ”Det brinner på kraftverket, gå och lägg dig. Jag väcker dig när jag kommer hem.”

Maken återvänder aldrig hem igen.

Ljudmila från Tjernobyl beskriver en stark kärleksrelation men är samtidigt en ohygglig och sorglig berättelse om vilka oerhörda risker kärnkraften innebär, i det här fallet en härdsmälta av gigantiska mått. Samtidigt som förordet i boken skrivs, i slutet av mars 2011, sveper en flodvåg fram över Japan.... en flodvåg som skakar om allt, inklusive kärnkraftsverket i Fukushima. Det som aldrig fick hända, hände. Harrisburg. Tjernobyl. Fukushima. Tage Danielssons sannolikhetsmonolog ringer i mina öron.

Apropå det svenska riksdagsvalet, ja. Opinionsmätningarna tyder på ett regimskifte. Då kanske vi kliver på en ny seglats med kapten Löfven vid rodret, på en resa där klassklyftorna minskar och de mjuka värdena får ett uppsving... Den som lever får se.

30 september 2014

Böcker och citat

 
 
I höstens andning, den klara. Tisdag. Exceptionellt vacker dag. Solig eftermiddag, soligt redan på morgonen om än lite kallt men det brukar det ju vara så här års. Dramatiska landskap och höstlöven i sin mest färgsprakande prakt. Och för böcker finns det alltid plats. Ja, eller kanske inte. Är tvungen att stuva om i bokhyllan. Det löser sig. Finns värre problem.
 
 
"Follow your inner moonlight, don't hide your madness." (A. Ginsberg)
 
 
 

28 september 2014

Cave


 
Jag har aldrig varit ett stort fan av Nick Caves musik men den här plattan - Push The Sky Away - är på många sätt ett mästerverk. Flera av låtarna kryper in under huden och stannar kvar. Berör.

Galghumor och svin

Igår Göteborg. Idag Stockholm. Borta bra men hemma bästa. Så är det nog. Känner mig vederkvickt och glad efter uppfriskande joggingtur där jag i ett skede hade tur eftersom jag höll på att bli överkörd av rusig cyklist. Under joggingens framfart funderade jag på utilismens betydelse för människan. Gick inte djupare in på det spåret men tanken slog mig i motvinden att man ändå skall, i mån det går, arbeta för andras väl för att det i längden ger mig själv mer lust. "Det är bättre att vara ett otillfredsställd människa än ett tillfredsställt svin."

Diskret tangentknappande. Sitter och kurar som sagt var, som ni ser av texten, och funderar på galghumor, ett alldeles ypperligt sätt att upprätthålla humöret. Och för att återkoppla mitt besök till Göteborg, Sveriges framsida, enligt många, kan jag inte låta bli att bjuda er på en släng av humor à la Göteborg: jag måste åka till SKF, för där har de mycket kul på lager.

Rundar av detta inlägg med den eminente sportkrönikören i Göteborgs-Posten d v s Ulf Stenberg som i fredagens nämnda tidning träffar mitt i prick med det mesta. Här kommer krönikan i sin helhet:

Krönika

25 september 2014

Björn Hellberg

Göteborg. Drönar på ett hotellrum. Reflekterar och försöker smälta första dagen på Bok- och biblioteksmässan som firar 30-årsjubileum.  En tillställning som är lika spretig som livet i sig självt. Montrar, trängsel, kaffedoft och kloka och mindre kloka ord - en salig blandning.  Mässan bjuder på ett minst sagt digert program. Det är som en abnorm uppdukning, en gigantisk buffé där allt bara sväller över. Dock, det gäller att försöka finna lugnet. Man hinner inte doppa tassarna i varenda smårätt och tur är väl det.




Äntligen! På förmiddagen hade jag möjligheten att snacka en stund med tennisoraklet och deckarförfattaren mm Björn Hellberg .En mycket charmig och jordnära människa. Hellberg radade upp tennissiffror så det stod härliga till och det framkom även i vårt samtal att han har en viss faiblesse för boboll. Nämnde bl a  för honom att jag en gång i tiden mötte Olli Rahnasto i Seinäjoki, 1978 om jag inte missminner mig, och torskade med 0-6 och 3-6. Hellberg tog emot serven av mig och svarade:

-"Då är du i gott sällskap må jag säga. Rahnasto hade ju en synnerligen framgångsrik tävling i Stockholm open 1982 där han nådde kvartsfinal. I den turneringen tvålade han till många storfräsatre."

Skakade därefter tass med honom och önskade honom lycka till i sina förehavanden. Så är det.

23 september 2014

I skuggan av Wikipedia

Jag promenerar upp för Folkungatan på Söder. Trafiken är rätt livlig och jag sicksackar mig fram. Stannar till ibland och glor på det brusande folklivet. Det är tisdag eftermiddag och solen står lite lägre nu. Det har blivit kyligare. Vinden pinar. Transfettsgeggan gör sig påmind. Når äntligen hörnet vid Götgatan och där dyker han upp. En herreman iklädd svart trenchcoat och stripigt hår. Han får syn på mig och rusar fram och pekar finger:

"Det viktiga, serru, är inte att fylla livet med år, du måste fylla åren med liv, så ere bara." Mannen i trenchcoaten försvinner snabbt från min åsyn.

Bär på en obehagskänsla av att alla dras till mig. Känns som om jag har en inneboende magnet, ja, som om jag går omkring och bär på en neonskylt där det står: Snacka med mig bara. Kanske min uppsyn? Måhända glor jag på folk en tiondelssekund för länge.....

För en tid sedan, i Liljeholmen, kom en typ fram till mig och frågade, "vet du var man kan få tag i billigt röka?"

 
Lyfter min blick och konstaterar att kvällens ord är affidativ. Wikipedia hjälper mig på traven.
 
En affidavit är en skriftlig utsaga i rättslig angelägenhet.[1][2] Den betraktas som ett vittnesmål och äger rum under ed, ofta inför notarius publicus.

21 september 2014

Visa

Tröstevisa. Sommaren sjunger på sista versen, knappast att det blir fler balkonghäng i år. Inom de närmaste dagarna, ja, kanske redan imorgon (läs:idag), enligt väderhallåan, förväntas rikliga mängder nederbörd i form av vatten. Ja, och temperaturen kommer självfallet att sjunka likt en sten. Om det inte redan har gjorts så kan det vara skäl att skifta om lite grand i sommargarderoben mot en lite mer höstlik dito.

Samtidigt ekar den där välkända finlandssvenska visan skriven av Jansson, tonsatt av den kanske mindre kända Erna Tauro, i mina tondöva öron. Inledningen, som ni alla känner till, lyder ju som följer: "Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena." Ja, den där har jag tjatat om tidigare här på bloggen. Och i refrängen sjunger vi unisont: "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut efter minut...."

Men som sagt, detta är en annan visa. Det är Höstvisan men ändå samma visa.

12 september 2014

Artturi



Några år till och helskägget sitter som en smäck. För närvarande glänser fjunen på svettig överläpp, men pojkspolingen är glad som en lärka. Tror jag det. Vi snackar om Artturi Lehkonen, 19, som gjorde debut för sitt Frölunda i torsdags i SHL där det blev seger mot ett vimsigt Brynäs med klara 4-0. Unge Lehkonen noterades för 1+1 i matchen. Ingen dålig upptakt för den finske virvelvinden som vann JVM-guld med sitt Suomi i Malmö i vintras.

Skall bli väldigt intressant att följa hans framfart i SHL under kommande säsong. Scandinavium har fått en ny kelgris. Kan dock bli en kortvarig sejour i Göteborg. Fortsätter han lika storstilat som mot Brynäs vill Montreal Canadiens  ha över honom så fort som möjligt.

Pappersluntan

Ännu en dag närmare dagen D. Det brinner i knutarna. Det kokta valfläsket är snart stekt. Stressen ökar. Blodtrycket skjuter i höjden. Pågående kampanj har föregåtts av sluga attackmetoder och fula knep. Igår brann det till i studion. Äntligen, skulle jag vilja säga. Blev knuff till och med. Frågan är vem som gynnas av detta tilltag? Ställer vi frågan till oss själva om vi är trötta på personangrepp i pågående val så kanske svaret blir ett rungande ja. Ja, du kan bara svara på det själv, faktiskt!

Men, så är det, när väl dessa angrepp dyker upp i hätska debatter visar det sig ändå att folket är väldigt mottagliga för dem. Vi är nog lite till mans roade av okonventionella handlingsmetoder. I synnerhet när det gäller den politiska scenen. Hätskheten tillför nödvändigt bränsle, i det här fallet till partiledardebatter så här i valspurtstider. Det är politik och röstfiske det handlar om. Glöm inte det.

Löfvens knuff gentemot Lööf har ju förstås orsakat livlig debatt på våra sociala medier. Kommentarerna flödar lavinartat. Det har snackats om härskarteknik (i det här fallet både Lööf och Löfven), att starka män i ledarposition (här åsyftas Löfven)  har svårt att bemästra starka kvinnor. Frågar ni mig och det gör ni kanske angående gårdagens händelse så är mitt svar att Löfven borde ha tagit emot pappersluntan och därmed hade saken varit ur världen. Typ. Korrekt handling.

10 september 2014

Elljus, bollar och tipslämnare

Fotboll. För statistiker och andra intresserade. Visste du att Allsvenskans publikrekord dateras till den 3 juni 1959 då Örgryte besegrade IFK Göteborg med 3-0 inför 52.194 åskådare. Vid returmötet den 20 augusti på Nya Ullevi var åskådarantalet "bara" 46.294 som då fick uppleva allsvenskt spel i elbelysning under andra halvlek. ÖIS:aren Agne Simonsson gjorde matchens enda mål i första halvlek. I dagsljus!


Igår gjorde han sitt första seniorlandslagsmål som innebar 1-1 mot ett svårspelat Österrike. Han hade också bud på ett mål till men det hårda skottet tog i ribban. Ja, ni såg det där. Kanske det lossnar på allvar nu för Fittjasonen Erkan Zengin som till vardags spelar i den turkiska klubben Eskisehirspor. Insatsen igår ger honom säkerligen råg i ryggen och välbehövligt självförtroende. Jag har ju haft en hel del frågetecken kring hans förehavaden där ute på gräsmattan. Omständlig och alldeles för långsam och bollkär. Nu såg jag inte hela matchen igår, bara de sista tio, men enligt kommentarerna efteråt var Zengin lysande och har i och med gårdagens starka insats spelat till sig en ordinarie plats i den blågula dressen.

 
Fick ett tips om en bra film tidigare idag. Filmen bär på titeln Short Term 12 och enligt tipslämnaren bästa rullen på länge. Så. Det är tydligen bara att luta sig bakåt i soffan med popcornsskålen och betygsätta.