Bollkänsla

Hör till ovanligheterna att jag går på mimteater men i tisdags bänkade jag mig på föreställningen "Bollkänlsa" (i regi av Martin Hasselgren) som handlar om sportens värld och kombineras med teater, dans och slagverk. Det är en fartfylld föreställning som vi i publiken får ta del av. Uttrycksfyllt. Kroppsspråket. Energikick på högsta nivå. I typ 38 minuter.

Jag kan inte låta bli att imponeras av estradörernas mångsidighet. Rytm- och taktkänsla. Teknik. Samspelet. Scenen är en gymnastikssal där olika sportredskap ligger utspridda. Basketmatchen övergår plötsligt i en tango som blir till innebandy som därefter genererar i brottning. Fotbollen kommer fram och det drivs hejdlöst om filmningar. Målvaktens utsatthet. Laganda kontra individualitet. Utanförskap. Vänskap och relation.  Och där en av aktörerna används som studsboll är sanslös rolig!  Bollkänsla  har allt och vi i publiken skrattar hejdlöst. Lite så där förläget. Igenkännande.

Förresten, jag kan inte komma ihåg när jag senast var på Boulevardteatern. Mera boulevard.