3 september 2012

Bottenskrap

Fåglarna kvittrar utanför och jag bläddrar nyfiket i ett antal OFFSIDE-tidningar som jag fått låna av grannen. Är på jakt förstås efter matnyttigt stoff. Sätter ganska snabbt kaffet i vrångstrupen.

I nr 5 2011 får jag ta del av en ångestfylld sammanställning av Henrik Ystén om "hur kul är det att vara....finländare?" Okay, jag intalar mig själv att det finns andra värden i livet än fånig fotboll. Jag ögnar mig igenom historiken och är inte speciellt road.
Jag plockar, om än lite motvilligt, med mig några djupdykningar från den finska ödesmättade lervällingen. Startar dock med en riktig kul episod för jämviktens skull.

1986: Jari Rantanen - som enligt egen utsago var Skandinaviens tyngsta baby någonsin med sina sex kilo - har växt ytterligare och imponerar för sin svenska klubb IFK Göteborg i Europaspelet. Finländaren gör fem mål på fem matcher och leder laget fram till UEFAcupguld fölande vår.

1997: Finland leder med 1-0 mot Ungern i VM-kvalet och första mästerskapet någonsin är nära. Men efter en hörna halkar Paatelainen, Hyypiä rensar mot eget mål, Mahlio skjuter bollen i målvakten Moilanens knäveck och bollen går i nät. Radiokommentatorn Jens Berg vrålar: "Detta olyckliga folk! Detta erbarmliga Fotbollsfinland!" Nationen missar återigen VM.

2005: FC Inter värvar svensken Martin Mutumba  som stannar i klubben i två år och senare summerar sin finska karriär i en intervju: "De kan inte spela fotboll där. Det var en pajasliga, man kunde spela två derbyn mot samma lag innan man mötte alla andra!"

Och våren 2011 plågades finska ligan av mutskandaler. Och Jari Litmanen är inte sig lik längre. Prognosen är dyster. Sannolikheten  att Finland skall kvalificerar sig till VM 2014 är så liten att den inte finns överhuvudtaget....ungefär som om Sven Nylander skulle överta Brandebys (R.I.P.)  roll i ett återuppväckt "Rena Rama Rolf".

Inga kommentarer: