Bolla och rulla. Exakt. Ett studioalbum från 1974 av Pugh. Innehåller Dinga Linga Lena och Hog Farm m fl. Ett album som skiljer sig.
Sedan har vi ju den där dikten Det var dans borti vägen av Fröding. "Där var Bolla, den präktiga Tekeneflickan, hon är fager, och fin, men har intet i fickan, hon är gäcksam och skojsam och käck." Vem var hon, egentligen? En påhittad figur bara, kanske en i mängden. Om Finnbacka-Britta däremot gick det rykten. Snudiga Marja i Bäck, då. Själv är jag snuvig.
Sitter på ett slags café. Automatkaffe i en slags mugg, över en bok med en slags titel. Vid grannbordet sitter ett gäng högljudda grabbar som levererar eroto-sociala avslöjande om kvinnor. Jag spänner öronen. Snibbarna dallrar. Blir generad, tar mitt pick och pack och stegar ut. Utanför, på gatan, funderar jag vidare på om det heter fullkorns- eller helkornsmjöl. Kvittar i det stora hela. Plockar upp en peng.
Kan en finne vara halvfull? Dessvärre inte. Alltid helfull. Plakat. Halvflaskan är helfull även om den är tom! Rätta mig om jag har fel. Jag vill ju inte vara den som har förutfattade meningar.
Vädermässigt var gårdagen en fullträff. Till och med lyktstolparna sjöngo för fullan hals. Då vill jag minnas att jag brottades med; fullskärm eller helskärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar