30 juni 2010

Blåvit kant på tillvaron

Från ekivoka djurbilder till finländsk litteraturhistoria kan steget verka långt. Å ena sidan är avståndet från en kant till en annan förvånansvärt kort å andra sidan!

Kvinnosakskämpen Minna Canth (1844-1897) satte djupa avtryck. Hon lämnade ingen oberörd. Omstridd i språkstriden. Minna hade svenska som modersmål men skrev sina alster på finska. Språket var för henne endast medlet till utveckling, icke utvecklingen själv.

Hon ville slå sönder det romantiska kvinnoidealet som sitter i soffhörnet och virkar.

I Kuopio stiftades 1880 en kvinnoförening där sjubarnsmodern Canth var själen. Där dryftades kvinnosaken förstås, nykterheten, sedlighetsfrågan. Där lästes Ibsens dramer, Kielland mm.

På bilden ovan ser du Minna tillsammans med sin man Johan Ferdinand Canth. De gifte sig 1865 och till professionen var Johan lärare, lektor.

Jag nöjer mig med detta så länge. Fortsatta självstudier om Canth överlämnar jag till er.

Avslutningsvis, Johan Ferdinand är skrämmande lik Jarmo Mäkitalo. Eller tvärsom, hur ni vill.

Inga kommentarer: