30 september 2008

Ståpäls i Lugnet

Jag var där, live, i Falun 1993, VM på skidor, plats i skogen, tremilen, med såna därringa åkare som Smirnoff, Koskenkorva, Nesp och (R)epo och allt vad de hette på den tiden. Ett oförglömligt ögonblick var ju annars Torgny Mogrens femmilslopp där han under tävlingarnas sista dag frälste den kräsna svenska publiken genom att ta hem guldet och rädda Sverige från ett veritabelt fiasko. Mogren - räddaren i nöden, den gången.

Ja, jag minns, som det var igår, framför dumburken, hemma, Kungsholmen, när Mogren ljublande glider på hyllan och närmare sig mål, hela den svenska publiken är i extas, alla vet att Mogren ror hem guldet. Stort! Svenska flaggans dag. Näe, inte riktigt men nästan! Glömde, 1993 ärades förstås Torgny med Bragdmedaljen för sitt magnifika VM-guld.

4 kommentarer:

josephzohn sa...

Den dagens glömmer man aldrig, inte för att jag var på plats men det sändes ju i TV och det var en fantastisk upplevelse!!

Tommy sa...

Ja, jag var ju där på tremilen, ingen höjdare att följa med skidåkning på plats, tycker jag. Näe, framför teeveen är bäst. Stenkoll då. Tremilen vanns av Guldvang eller nå't i den stilen (skating?!). Som sagt var, Mogrens bravad på 50 km den gången är ett stycke skidhistoria!!

josephzohn sa...

Nej skidor är sporten som man ska följa på TV, man får ju allt serverat, fast å andra sidan jag har aldrig sett ett skidlopp live :))

jansson sa...

Jag var där. 10 år gammal. Det var en upplevelse. Speciellt femmilen som sagt. Men stafetten var också en höjdare. Stod mitt i mördarbacken och blickade ut över folkmassorna. Det var 60 000 åskådare på plats då. Om jag inte missminner mig så är väl det rekord för ett idrottsevenmang i Sverige?