21 oktober 2014

Allt är stilla

-"Vad är det? Är du arg?"

Jag svarar inte.

-"Du borde gå och lägga dig, kvällen är sen."

Jag sitter kvar orörlig framför datorn med ett tomt ark ironiskt stirrande på mig. Varje spår av ord har utplånats. Jag stirrar in i: INTET.

Allt är stilla. Avstannat.

 
Tänker på den där kyrkoherden, pastorn. Han som skall köpa ny bil, han vill väl ha en med lite prästanda.

20 oktober 2014

Det lyser

 
 
Jag går tillbaka för att se om någon släckt men, nej. Det lyser.

19 oktober 2014

Nattens finne

Tog tre matcher men nu är väntan över. Jori Lehterä, 26, kan andas ut. Den väldige finländaren, med det smarta spelsinnet, lyckades i segermatchen mot Ariozona Coyotes äntligen göra sitt första NHL-mål. Inget märkvärdig strut alls.  På pass av Steen bröt han in från vänsterkanten och hittade, med ett snärtigt skott, en glipa vid första stolpen, ett mål som betydde 5-1. Såg inte helt otagbart ut. Mv Smith stod och sov för ett ögonblick.



I segermatchen, 6-1 till slut, stod Lehterä , med fyra säsonger i KHL, dessutom för två målgivande passningar och var en av matchens förgrundsfigurer tillsammans med tremålsskytten Jaden Schwartz. Bra kväll för St. Louis med andra ord. Och säkerligen måste det kännas extra skönt för den gänglige finnen att måfabrikationen äntligen har kommit igång. Pressen har släppt. Nu lär det bli fler trevliga stunder för St. Louis, med  centern Lehterä som härförare. Nu har han ångan uppe.

Kuriosa i sammanhanget.  Lehterä är för övrigt den 116:e finnen som lyckats med att näta i NHL-historien. Bara det är ju värt en kopp kaffe med ett wienderbröd där till.

18 oktober 2014

Toppfilmer

Filmer. Det där med listor. 10-i-topp-lista. Lika svårt som alltid, att välja och vraka ur ett digert arkiv. Fick frågan härom dagen: Vilka filmer som skulle hamna på min/din tio-i-topp? På rak arm, när man får den hedervärda frågan kastad så där i ansiktet under en uppsluppen kafferast, utan betänketid, så är uppgiften övermäktig men med lite distans och tankearbete så kan den se ut enligt följande:
  1. Festen (1998) - Thomas Vinterberg (regi)
  2. Lida (1990) - Rob Reiner
  3. What ever happened to Baby Jane (1962) - Robert Aldrich
  4. In to the wild (2007) - Sean Penn
  5. Wild at heart (1990) - David Lynch
  6. Delicatessen (1991) - Marc Caro, Jean-Pierre Jeunet
  7. Amarcord (1973) - Frederico Fellini
  8. Svart katt, vit katt (1998) - Emir Kusturica
  9. Fula, skitiga och elaka (1976) - Ettore Scola
  10. Schindler's list (1993) - Steven Spielberg
Utanför listan hamnar sådana storfilmer som Spartacus (1960, Stanley Kubrick), Amelie från Montmartre (2001, Jean-Pierre Jeunet), Livet är ett mirakel (2004, Emir Kusturica), Mannen utan minne (2002, Aki Kaurismäki), Fåglarna (1963, Alfred Hitchcock), Lost in translation (2003, Sofia Coppola) och i princip allt av Polanski, Haneke och Allen. Och då har jag inte ens nämnt Okänd Soldat (1955, Edvin Laine) och Tyrannosaur (2011, Paddy Considine). Ja, ni ser. Svårt som bara den.

14 oktober 2014

Ingenting har hänt



Blicken löpte långsamt över skogsbrynet, men där fanns ingen. Ingenting rörde sig, ingen stod där. Inga ljud hördes över trakten. Det var ingen i vägen. Ingen iakttog mig. Inga träd växer till himlen, tänkte jag. Plockade fram penna och skrev i min svarta bok:

0-2. Fiasko.

Sedan traskade jag vidare, som om ingenting hade hänt.

13 oktober 2014

Feelgood



Film. Indisk familj, på flykt, flyttar till södra Frankrike, startar restaurang efter vissa problem (skrotbilden som familjen färdas i kollapsar i en avkrok) mittemot en annan restaurang, en lyxkrog, belönad med en stjärna i Michelin-guiden. Historien är hämtad från en bok av Richard C. Morais och för regin står Lasse Hallström.

Efter knölig startsträcka, den indiska familjen utsätts för rasistiska påhopp, skapas band mellan de två restaurangerna och ljuv musik uppstår bland kastruller, kräftstjärtar, tikka masala och kryddor. Spännande aromer blandas. Kärleken börjar spirar, bland annat mellan de två unga kockarna, på vardera sidan av vägen. Främlingsfientligheten byts ut och vänskap tillträder, och som vi säger, förbrödring över kulturgränserna.

Det är en mycket varm och vacker film; matbilderna, landskapen. När jag sitter där, på Victoria, i den halvfulla salongen, har jag stor lust att plocka fram mobilen och springa fram till duken för att instagramma. Ibland tenderar filmen att bli för sötsliskig men det gör mig ingenting. En feelgood-rulle som får oss besökare att må bra i höstkylan.

Men, vad har hänt med Helen Mirren? Knappt jag känner igen henne längre. Hon börjar mer och mer likna Nicole Kidmans mamma! Måhända att båda går till samma operationsklinik. Sak samma. Filmen ger jag högt betyg, Och det är skådespelarna som drar det stora lasset.

11 oktober 2014

Finland-Grekland

Fotboll. F-gruppen. EM-kval. Rejäl portion med kolhydrater till middagen, i morse tuggade jag i mig en stor tallrik med havregrynsgröt. En bra lördag så här i skymundan. Och medan detta skrivs sänker sig mörkret över Stockholm men mina tankar återfinns på en helt annan plats för tillfället.

Jag säger, Helsingors, Olympiastadion. Snart är det dags för ännu en i raden ångestladdade tillställningar. Talar givetvis om Finlands måstematch i kväll mot ett svårspelat och försvarsinriktat Grekland. Tänk, det är bara 10 år sedan Grekland tog hem EM-titlen. Laget vann överraskande 1-0 (Charisteas, ja ,ni kommer ihåg) mot värdlandet Portugal. En veritabel bomb, den gången. Grekland har inte rosat marknaden direkt efter EM-vinsten. Nej.

Vi bör poängtera att Grekland kvalificerat sig för VM tre gånger (1994, 2010,2014) och i EM-slutspelet har de grekiska filosoferna visat upp sig vid fyra tillfällen. Finland har aldrig deltagit i vare sig till VM- eller EM-slutspel. En sanning som är svår att smälta men så är det. Fotbollen är nationalsport i Grekland men i Finland är den långt nere i källaren. Där har ni lite av förutsättningarna inför kvällens viktiga EM-kvalmatch.

Nu är det upp till bevis. Skall Finland kvalificera sig till sitt första mästerskap i EM krävs det vinst i kväll. Annat än tre poäng vore en skuffelse för det törstande finländka manskapet.  Blir inte lätt men jag sticker ut en kraftig stortå och tror, det måste jag göra, att Mixus lärjumgar vinner med 1-0 (Eremenko på frispark). Jämnt blir det hur som helst, det brukar det bli när de här två lagen möts, förutom 2001(?) när finnarna tvålade till "den hellenska republiken" med osannolika 5-1. Finland har också en torsk med 1-8, från slutet av 70-talet, men den har jag föträngt.

Finlands startelva mot Grekland: Niki Mäenpää; Kari Arkivuo, Niklas Moisander, Joona Toivio, Jarkko Hurme; Alexander Ring, Tim Sparv, Perparim Hetemaj; Roman Eremenko, Riku Riski; Teemu Pukki....Jarkko Hurme?

8 oktober 2014

I den virvlande höstvinden

Singlande höstlöv. I mångfaldens skiftande färger. De dansar runt oss, fulla av liv. De lever ett eget liv i den vilda vinden. Några faller genast till marken och klibbar sig fast under en sko. Vi trampar på dem och släpar med dem i smutsen utan att desto vidare reflektera över det. Vi går på. Och inom kort skall allt sopas undan med hjälp av riklig snömängd.

På skolgården, i snålblåsten, byter idolkort ägare, några spelar fotboll, andra hoppar hopprep som om det vore sista dagen i deras liv. En till synes, på ytan, gungande och tillåtande miljö. Tysta överenskommelser och knivskarpa blickar.  En liten klick står utanför och tittar uppgivet och förnedrat på. Utsorteringen av människor sker redan i unga år.

Utanför Coop, han sitter där, vareviga morgon, med pappersmuggen och försöker skramla ihop till brödfödan. Han vädjar desperat om några extra kronor som kan skänka honom ro och en strimma av hopp, allt medan vi rusar förbi, i vår egen slutna värld, stressade med fulltecknade almanackor och skållhett kaffe. Vi har inte tid, det skaver. Det passar inte in i vår världsbild. Sverige – i ett land där alla skall må bra.

Och på Centralen är ännu ett tåg försenat. Det är lätt att spåra ur och skena iväg med tankar och förnuft. Det är svårt att vara människa. Vi värderas efter våra prestationer, det är inget nytt. Vi försöker passa in i normen, få ett kvitto på att vi duger. Det är en hets och en ständig jakt efter att få bekräftelse. En fullkomlig och hänsynslös strävan efter att bli ”normaliserade”. Vi är ju bara människor av samma skrot och korn, ja, av samma kött och blod.

Och när allt kommer till kritan känns det futtigt att i ett välmående land som verkar ha allt diskutera tiggarnas existensberättigande, för att nu ta ett exempel ur högen. Hur orkar vi? Kan vi lägga energin på någonting annat istället? Imorgon kan det vara din tur eftersom livet inte alltid är säkert utstakat. Det är en skör tråd och allt kan förändras över en natt. Vad vet du om din nästa där du sitter i din skyddade och kaffedoftande verkstad, med sju sorters kakor upp över öronen.

Och om sanningen skall fram så är det är inte lätt att få kontakt med andra, komma in i en gemenskap, inte ens för människor födda i detta avlånga land. Vi verkar inte speciellt intresserade av varandra längre. Vad kan det bero på? Måhända är vi så skeva i vårt tankesätt att vi är beredda att omfamna varandra bara om vi är stöpta i samma form. Allt medan löven ringlar ner och kylan biter tag i kind och ben. Och vad är väl ett höstlöv?

Aktuell bok och liga

På nattduksbordet. Danny Wattins "Herr Isakowitz skatt" bereder mig stort nöje. Boken är en på samma gång sorglig och humoristisk berättelse om ett av historiens mörkaste kapitel. Dramatiska livsöden, livsavgörande tillfälligheter och starka karaktärer som formats i skuggan av nazismen. Jag befinner mig för tillfället halvvägs in i alstret.

Hade annars svårt för några dagar sedan att bestämma mig för vilken bok jag skulle välja men lotten föll på Wattins. Fortsättning följer.


 
Tidigare idag försökte jag mig på att räkna antalet svenska hockeyspelare som spelat till sig en plats i årets upplaga av NHL som startar i natt, svensk tid.
Vad fick jag det till? 57 stycken? 59? Äh, skit samma. Det är lättare att plocka ut de finska dito: 25. Ingen Teemu och Saku. De har lagt - som vi alla hockeyentusiaster vet -  grillerna på hyllan efter lång och trogen tjänst. "Finsklaget" i årets NHL är Minnesota, fyra spelare varav en målis. Hur många minuter kommer lagkapten Mikko Koivu att snitta per match?

Vad mer? Phoenix har bytt namn till Arizona, annars inget annat häpnadsväckande, tycker jag. Spelarövergångar i vanlig ordning och jag hade - om sanningen skall fram - sett framemot att följa unge Kasperi Kapanens framfart i Pittsburgh Penguins men tydligen finns det ingen plats för honom när laget nu har spikats, trots att han inte alls gjort bort sig i träningsmatcherna. Enligt säkra källor har han återvänt till sin moderklubb KalPa, Kuopio. Kasperis far är den mer kände Sami men det visste ni redan.

Skall givetvis hålla extra koll på virvelvinden André Burakowskys framfart i Washington. Han kan bli ett utropstecken i världens bästa liga. Hans offensivlusta och tekniska kvaliteter är det inget fel på, de defensiva uppgifterna får lagkompisarna sköta om. Från Burakowskys klubba kommer det att rassla in poäng.

Text-tv:n och framför allt fjärrkontrollen kommer att nå kokpunkten. Och sidorna är: 235, 255 och 256. Yle teksti-tv. Vilket lag som får lyfta NHL-bucklan återstår att se. På papperet ser Chicago och Colorado starka ut. Återkommer med nedslag från NHL längre fram. Fortsättning följer.