28 januari 2015

En annan onsdag


Vilket hundväder. Inte en katt är ute.
-
Jag började som murare men de hade inget bruk för mig så jag blev politiker i stället. (Torsten Nilsson, 1905-1997).
-
Han kan skjuta, han kan dribbla, han kan nicka - men han passar inte.
-
Det finns dagar. Och så finns det - DAGAR.
-
Skrällarnas handbolls-VM. Polen och hemmanationen Qatar till semifinal. Ja, jag säger då, det. Och så en näve handbollsvigt munläder ovanpå allt detta:


*Sätta försvararen i fel hål. *Alibispelar. *Falska checkar. *Övergångsspelare. *Halv japanare. *Falska rörelser. *Osynliga rundgångar. *Köttmur av cement. *Skitkast. *Juniorstraff.

25 januari 2015

Namnupprop 3

Maria Eklund. Roger Ballen. Anna Jansson. Brendan Dehan. Anna J Pärus. Chris Minh Doky. Greta Johansson. Uno Cygnaeus. Melanie Safka. Otto Freundlch. Willy Maria Lundberg. Valérie Donzelli. Karl Johan Juthborg. Giséle Casadesus. Oscar Tabarez. Annika Norlin. Chris Botti. Mary Ellen Mark. Kuno Skrifvars. Natascha Kampusch. Peter Moy. Margot Kässman. Ernest Sabato. Catharina Gothby. David Palmer. Terese Fredenwall. Bill Callahan. Melissa Horn. Matjaz Kek. Harriet Andersson. Rudolf Bing. Siri Husvedt. Martina Hoogland. Mathieu Valbena. Faten Hamana. Fela Kuti. Emmylou Harris. Eric Nissfolk. Anna Sundman. Kristofer Hviju. Molly Johnson. Arturo Toscanini. Elin Gradin. Per Kaufeldt. Waris Dirie. Narada Michael Walden. Isadora Wing. John Garrett. Erykah Badu och Malcolm Lawry.


Tidigare

21 januari 2015

Werner, wrap och idrottsgala

"Jag anser freden vara vår största tanke. Men jag vill inte med den stora drömmens sax klippa sönder den mindre drömmens väv."

(Werner Aspenström, författare och diktare,1918-1997)

◙ ◙


Äntligen. Nu kommer den - wrapsemlan. Mattias Ljungberg, konditor på Tössebageriet, Karlavägen 77, Östermalm, lanserar nu sin wrapsemla. Allt är äkta vara med den skillnaden att degen kavlas ut mycket tunt och bakas ljust så att den går lätt att vika ihop. Perfekt att ta med i språnget om du har bråttom. Spring inte in i väggen.
Klart att jag vill testa! Den vill jag inte för allt här i världen missa, kanske redan till helgen om jag vågar. Nu gäller det bara att bita ihop händerna i byxfickan.
 
 
 
I måndags. I Globen. Idrottsgalan. Jag var där, minsann. Nästan som på tv, fast "lajv", då. Intog en obetydlig bänknötarroll uppe på läktaren. Fribiljett. Rena finlandsbåten. En frizon. Under bältet-humor med Settman i vildsint form. Festklädda, partytrånande och förväntansfulla idrottsstjärnor, för vissa med betoning på fulla. Ledare och artister, ung som gammal. Och andra utbölingar. Glamour. Kristallkronor. Inga konstigheter. Gammalt beprövat koncept. Denna årliga, traditionsenliga galna gala. Ja, då kan jag bocka av - jag har varit på Idrottsgalan! Och alla var där som hade kommit, förutom Kalla och Zlatan. Båda valde att stanna hemma framför tv:n med chipspåse i högsta hugg. Se där.


18 januari 2015

Terrorvåg

Med uttänjd magsäck, som ett resultat av dignande julbord, mellandagarnas tvångsmässiga och rituella småätande, och som inte det vore nog, nyårsaftonens festliga partyinramning, konstaterar jag tacksamt att den långa ledigheten är över. Belåtenheten är stor.  Jag blickar förnöjsamt ut genom vardagsrumsfönstret och ser marken pudrad med nyfallen snö. ”Men, det här smälter bort, skall ni se, fortare än kvickt”, underrättar jag snabbt snöglada familjemedlemmar.

Nyåret hade knappt inletts när ännu en moskébrand härjade, denna gång i Uppsala. På juldagen totalförstördes en liknande byggnad i Eskilstuna där dessutom polisen missade att ta vittnesuppgifter! Bara några dagar därefter antändes en källarmoské i Eslöv. Med andra ord, 2015 började lika fruktansvärt som 2014 slutade. Och på diverse sociala medier flödade och flödar fortfarande skadeglada kommentarer över dessa hatbrott/mordbränder.  Var finns hjärtat? Är inte detta också en form av terror?

Och så de bestialiska terrormorden i Paris förra veckan. En krigszon. Fördämning. Och det var bara en tidsfråga att någonting sådant här obeskrivligt skulle inträffa, och kanske inte alls så förvånande att det var just satirtidningen Charlie Hebdod som drabbades, en tidning som mer än någon annan gjort provokationen till sitt kännetecknande, i en demokrati, där sekulära och religiösa skall leva sida vid sida i försök till ömsesidighet och respekt.  Det är den, yttrandefriheten alltså, som är de extremas värsta mardröm.

Och samtidigt, när detta skrivs, mejar islamistgruppen Bokom Haram ner tusentals människor, i gränsstaden Baga nära Nigeria. Å andra sidan, härjningar och mördandet ligger allt för långt borta i från oss för att vi skall orka bry oss? ”Låt dom hålla på, så länge dom inte kommer hit!”, vräkte en medtrafikant ur sig härom dagen.

Avslutar blogginlägget med att citera journalisten Nicolas Kristof, som i går (läs 12 januari) hade en kolumn i en av våra större dagstidningar: ”Låt oss fördöma terrorismen, förtrycket och kvinnoföraktet i den islamiska världen – och överallt annars. Men låt oss se upp så att vi inte möter terroristernas intolerans med vår egen."

Staffans stollar 1984

 
 
1984 - inte Orwells framtidsversion utan stygge Staffans summering av det ödesmättade året. Det var då vi jagade vargar och undervattensbåtar - och direktörer till löntagarfonderna.
 
Sverige vann Melodifestivalen till kulturelitens stora förtret och på sommaren var trängseln större på solarierna än på badstränderna.
 
1984 - året (30 juni) när hagel, regn och snö vållar kaos i Norrköping.
 
1984 - året (i december) när filmen Ronja Rövardotter har biopremiär i Sverige och en hoper mycket annat förstås.

12 januari 2015

Too much bullshit

Snabbläst Körbergs Sjung tills du stupar. I den framkommer en liten anekdot om den finländske basisten Pekka Pohjola (1952-2008) som jag inte hade en aning om, faktiskt. Min namne berättar om den enigmatiske medlemmen i 1975 års uppsättning av Made in Sweden.


Pekka var oerhört begåvad, men lika oerhört obegriplig. Bara detta att han nobbade Frank Zappa.
Det började med att Zappas agent ringde upp Pekka och berättade att Frank ville ha med honom i sitt band. Pekka svarade med att slänga på luren. När agenten ringde upp en gång till fick han åtminstone höra ett korthugget "No"  innan samtalet bröts.


Till slut ringde Frank Zappa själv upp Pekka och förklarade att han verkligen ville värva honom.
"No" sa Pekka med eftertryck.
"Why not?", frågade Zappa.
"Too much bullshit!", sa Pekka och slängde på luren igen.


(Storyn ovan helt rätt återgiven från boken.)

7 januari 2015

Första onsdagen

Det är onsdag, alltså. Ägnat mig åt dagdrömmeri allt för länge nu. Sålunda. Jag försöker landa i det vardagsnära, det påträngande promenerar i obetydligt snöfall. Utanför. På vägen hem, två unga lymlar står och hänger vid kiosken. Vad har de att säga varandra? Inne på apoteket hamnar en rödnäst flintskallig man före mig i kön. "Snötäcket är inte alls tjockt i år", säger han. "Nä, och inte isen heller." En rollator kör över min vänstra fot. Händer ibland. Klacksparkande kölappsleende.

Kan inte blunda för fakta. Jag kan fortfarande inte släppa taget om Williams Stoner. Jag lever länge kvar i den, med den. Länge. Precis som med Still life. I en bladvändande vardagsserie.